Nationalparker i konflikt med samisk rätt

Publicerad: 20 februari 2017

När de svenska nationalparkerna etablerades skedde det till allra största delen inom det samiska renskötselområdet. Tore Andersson Hjulman har i en ny doktorsavhandling undersökt de historiska konflikterna mellan naturskyddare och samer.

– Nationalparkerna kunde etableras i renskötselområdet därför att man betraktade landområdet som orörd natur och samerna som ett naturfolk som inte brukade marken, säger Tore Andersson Hjulman, forskare vid Luleå tekniska universitet.  

Det fick konsekvensen att de kunde undantas från naturskyddsregleringarna som slog fast att man inte fick hugga ner träd, fiska eller jaga. Syftet var att skydda den orörda naturen.

– Renskötarna hade ju lagstadgade bruksrättigheter till allt land inom renskötselområdet och då även inom nationalparkerna. Det innebar att institutionaliseringen av dem som en del av den skyddade naturen var en förutsättning för nationalparkerna.

Konflikter om markanvändning

Under 30-talet, drygt två årtionden efter att de svenska nationalparkerna bildats, övergav dock naturskyddarna naturfolksidentiteten som samerna hade påförts. Det skedde i samband med flera konflikter som Tore Andersson Hjulman har studerat i sin avhandling. I Abisko nationalpark hamnade exempelvis en parkbevakare i konflikt med samer som fiskade i Abiskojaure.

– Han motsatte sig deras markanvändning i parken, men samerna hade en väldigt stark rättsuppfattning och vände sig till länsstyrelsen. Situationen förändrades dock i och med andra världskriget. Då militären kom till området och byggde betongfort framstod den samiska markanvändningen som obetydlig i jämförelse, säger han.

En inblick i samepolitiken 

Världsbilden som låg till grund för detta och som finns kvar även idag handlade om att man såg på naturfolk som att de befann sig långt bak i utvecklingen, i förhållande till den civiliserade gemenskapen som hade kommit långt.

– Det har varit spännande att förstå den radikala idéförskjutningen som skedde när naturfolkepitetet förkastades. Det innebar en förskjutning av synen på vad som är kultur och vad som är natur. Jag har verkligen fått gräva djupt i arkiven för att förstå hur människorna agerade, säger han.

Idag har samerna ett medbestämmande i förvaltningen av världsarvet Laponia men det gäller inte på samma sätt för nationalparker som ligger utanför. Tore Andersson Hjulman hoppas att hans avhandling kan ge en ökad medvetenhet och förståelse för naturskyddsinstitutionens historia i Sverige men också en inblick i den generella samepolitiken. Han ser också ett område för framtida studier.

– Att utforska hur naturskyddarna reagerade när de stötte i sten då de inte kunde inskränka de samiska rättigheterna vore spännande att titta på. Hur hanterade de misslyckandet där nationalparkerna helt plötsligt framstod som dysfunktionella? 

 

I media

Avhandlingen

Taggar