SALACIA-projektet
Den grupp rymdstudenter som ska genomföra projektet SALACIA. Linneá Ingeström, bakre raden från vänster, Jessica Ågerlind, Filip Jensen, Aras Jafari, Jonah Ekelund och Frej Emmoth. Främre raden från vänster: Matej Lukanovic, Elias Krantz, Johannes Güttler, Patrik Olsson, Viktor Lidström, Daniel Nilsson, William Leuf och Marcus Persson. På bilden saknas Martin Svensson och Álvaro Soria Salinas. Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Raketfärd för studentexperiment

Publicerad: 8 februari 2016

Ett instrument designat och byggt av rymdstudenter vid Luleå tekniska universitet, har valts ut att delta i raketprogrammet Rexus/Bexus. Målet är att undersöka hur salter beter sig under en raketuppskjutning och projektet blir alltså något av en förstudie till det framtida Marsinstrumentet HABIT.

– En sån här möjlighet är bland det bästa som kan hända under ens tid som student, säger Elias Krantz, student på civilingenjörsprogrammet i rymdteknik och projektledare för SALACIA.

– Att få vara med och utföra alla faser i ett raketprojekt kommer lära oss saker vi inte kan lära oss på annat sätt. Inom projektgruppen har vi fått olika roller baserat på vad som passar oss bäst. En del fokuserar på elektroniken och kommer därför lära sig extra mycket inom det området. På samma sätt fokuserar andra på mekanik, mjukvara, forskning, ekonomi och PR.

Salt och vatten

Instrumentet SALACIA (Saline Liquids and Conductivity in the Atmosphere) består av fem behållare med olika salter som kommer hydratisera, det vill säga reagera med vatten, under raketens färd ut i atmosfären. Syftet är att undersöka hur salterna hydratiserar beroende på atmosfärens sammansättning; luftfuktighet, temperatur och tryck. Raketen når en höjd på 90 kilometer och kommer således passera tropsfären, stratosfären och mesosfären.

SALACIA är ett första försök att testa instrumentet HABIT, det instrument som forskargruppen i atmosfärsvetenskap vid Luleå tekniska universitet så småningom ska placera på Mars. Bakgrunden är fynden av en aktiv vattencykel på Mars, den process som innebär att perkloratsalter absorberar atmosfäriskt vatten och bildar en vattenlösning.

– Vissa höjder som raketen kommer passera har Marsliknande förhållanden och är därför speciellt intressanta. Den totala mängden vatten som absorberats kommer att observeras genom att mäta hur den elektriska konduktiviteten hos salterna ändras under flygningen. Även vissa av de atmosfäriska förhållandena kommer mätas, berättar Elias Krantz.

Utmaningar kräver lösningar

Raketuppskjutningen är planerad till mars 2017 och kommer ske från Esrange i Kiruna. Fram till dess står studenterna inför flera utmaningar. För att kunna undersöka hur salterna absorberar vatten måste salterna till exempel vara helt torra och fria från vatten precis innan uppskjutningen. Ytterligare en utmaning inbegriper den modul som innehåller salterna. För bästa resultat måste omgivningen inuti behållarna vara densamma som utanför med avseende på temperatur, tryck, luftfuktighet och luftsammansättning.

– Det kommer finnas hål i vår modul för ett ständigt in- och utflöde av luft. Men det är mycket svårt att garantera att vi får de förhållanden vi vill ha, säger Elias Krantz.

– En tredje stor utmaning är att vi kommer uppleva tyngdlöshet när raketen börjar falla. Det försvårar alla våra mätningar eftersom vi inte längre kan hålla koll på salternas och vattnets position. Därför behöver vi hitta några klyftiga lösningar på vår mekaniska design av salternas behållare och våra sensorer.

Projektet Rexus (Rocket Experiment for University Students) syftar till att ge rymdstudenter möjlighet till experimentell erfarenhet. Programmet är utvecklat av svenska Rymdstyrelsen och tyska German Aerospace Centre (DLR).

Relaterade artiklar

Taggar