Hoppa till innehållet
Hans-Ola Ericsson
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

En dröm blir sann

Publicerad: 18 oktober 2012

Kära publik! Under de 25 år jag har varit verksam som professor vid Musikhögskolan i Piteå har jag fått vara med om att bygga upp en stark och kraftfull orgeltradition. En lång rad studerande har fått sin kyrkomusiker- och/eller solistutbildning vid Musikhögskolan, redan yrkesverksamma har tagit vara på möjligheten till fortbildning och många har fortsatt att verka i de nordliga stiften, men också runt om i landet och på många platser i Europa.

Förutsättningarna för en framstående utbildning kan även mätas i de musikinstrument som står till förfogande. Därför har jag, vid sidan av min pedagogiska gärning, även stimulerat till och inspirerat till att förmå många församlingar att se över sina instrument. Det har rört nybyggnationer, restaureringar och rekonstruktioner. Även en lång rad reparationer och omintonationsarbeten har jag fått vara med om att leda och följa. Det har varit oerhört stimulerande och har förhoppningsvis bidragit till en större förståelse för, och även stolthet över, det kulturella arv som orgelinstrumentet som sådant utgör i de församlingarna.

    Det hittills största orgelrelaterade projekt vi från LTU har genomfört är det så kallade Övertorneåprojektet där en extremt detaljerad dokumentation av orgeln i Övertorneå ledde till att två rekonstruktioner kunde uppföras, i Norrfjärdens kyrka och i Tyska St Gertruds kyrka i Stockholm. Därtill kunde vi, på vetenskaplig grund, genomföra den så viktiga restaureringen av originalinstrumentet i Övertorneå.

    När Studio Acusticum skulle byggas blev jag tillfrågad av husets arkitekt, Gunnar Grönlund om inte det nya konserthuset borde ha en orgel. Svaret på hans fråga var inte svårt att ge. Utrymme avsattes därför redan från början för en framtida orgel. Att det utrymmet så snabbt skulle fyllas är givetvis den dröm som nu går i uppfyllelse.

    Vid ett möte med Margareta och Carl Kempe fick vi det finansiella stöd som var nödvändigt för att kunna inleda projektet. Universitetsledningen godkände och tillsköt vidare medel, en fundraisinggrupp bildades, lokala företag och donatorer kontaktades. Ett stort kontaktnät för orgeln byggdes upp och fortsätter att byggas vidare på.

    I samråd med Musikhögskolans ledning och en internationell expertgrupp med hedersdoktorn vid LTU, professor Harald Vogel, universitetsorganisten i Glasgow, Kevin Bowyer, titulärorganisten vid Saint Esprit i Paris, Hampus Lindwall, och undertecknad utvärderades de inkomna anbuden, och

Orgelbauwerkstatt Woehl i Marburg, Tyskland, utsågs till leverantör. Därefter följde ett intensivt arbete där orgelns utformning och disposition finjusterades och idéer utväxlades för att detta instrument skulle kunna axla mottot, ”det aldrig tidigare hörda, det aldrig tidigare sedda”.

    Det instrument som vi nu inviger är den viktigaste delen, själva hjärtat, av det kompletta och komplexa instrument som var och fortfarande är vår vision. Totalbudgeten för projektet är och har alltid varit ca 35 miljoner kronor. Det som nu klingar är den första delen av projektet och denna investering ligger på ca 25,5 miljoner kronor. Eftersom instrumentet byggs vid ett levande universitet är det fullt logiskt att det fortsätter att utvecklas med sin samtids krav på nya klanger och landvinningar. I ett första steg planeras ett övertonsverk, som är en aldrig tidigare byggd klanglig och experimentell plattform där vår vision är att kunna arbeta med en mängd övertoner, nya former av mixturer, klangspektra och mikrotonalitet. Därefter hoppas vi att kunna utforma orgeln som en studio för att kunna kommunicera med vår omvärld såväl aktivt som interaktivt. Visionen är att kunna spela på instrumentet över Internets breda band från var som helst i världen, att kunna ge interaktiva mästarklasser direkt från orgeln etc. Den sista delen är en vision om att i realtid kunna arbeta med ljusdesign direkt kopplad till orgeln. Framtiden får sedan utvisa vilka redskap som kan behövas när den ursprungliga visionen är genomförd.

    Gerald Woehl och hans medarbetare har utfört ett mästerligt arbete och kommer att fortsätta att följa detta instrument under lång tid. Ett levande instrument är aldrig ”färdigt” vid en invigning utan kommer att finjusteras under minst ett decennium.

    I stor tacksamhet till alla inblandade, studerande, kolleger, instrumentbyggare, tillskyndare, sponsorer och bidragsgivare, är min förhoppning att detta instrument kommer att kunna bli en megafon som kan sprida goda budskap från Norr.

 

Hans-Ola Ericsson

Professor, projektledare för

Orgel Acusticum vid Luleå tekniska universitet

Taggar