Hoppa till innehållet
biofilter
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Ny analysmetod ökar förståelse för metallrening i biofilter

Publicerad: 30 april 2020

Vad händer med metaller i biofilter? LTU-doktoranden Katharina Lange har testat en ny metod för att undersöka prestanda när det gäller rening av metaller i dagvattenbiofilter.

Fraktionen lösta metaller definieras vanligen som den fraktion som går igenom ett filter på 0,45 µm men inte genom ett 3 kDa-filter. Lösta metaller (<0,45 µm) är en blandning av kolloidala metaller och sant lösta fria metalljoner. Genom att dela upp den lösta fraktionen kunde Katharina Lange visa att metallerna i fraktionen <0,45 µm i biofiltrens utflöde till stor del är kolloidala och alltså inte sant lösta. Resultaten av hennes kolumnexperiment får konsekvenser för de fortsatta undersökningarna av biofilter, och de ökar förståelsen för metallrening i biofilter och den miljöpåverkan det ger.

Prestanda för metallrening i dagvattenbiofilter undersöks vanligtvis genom mätning av totala metallkoncentrationer; i vissa fall mäts också koncentrationen av lösta metaller. Tidigare studier har visat att rening av den totala metallhalten oftast är mycket effektiv, medan rening av lösta metaller kan variera mer. Transporterbarhet, reningseffektivitet, biotillgänglighet och toxicitet varierar hos de olika metallformerna i fraktionen lösta metaller. Därför integrerade Katharina Lange ett ytterligare filtreringssteg för att skilja mellan kolloidala och sant lösta metaller. Hon fann att de kolloidala metallerna är vanligare i utloppet från biofilter. Anledningen till detta måste undersökas i ytterligare studier, men resultat från andra studier tyder på att det organiska materialet i filtermaterialet kan vara en viktig faktor.

diagram

Att dela upp fraktionen lösta metaller i kolloider och sant lösta metaller ökar förståelsen för mekanismen i biofilter, men anknyter också till lagliga krav för att förbättra vattenkvalitetsbedömningen. Utifrån det europeiska ramdirektivet för vatten definierar Sverige till exempel biotillgängliga metallkoncentrationer i sina miljökvalitetsnormer för vatten (MKN). I stället för att direkt mäta den biotillgängliga fraktionen används i dag en modelleringsmetod. Den ekonomiskt genomförbara metod som har testats av Katharina Lange kan bli ett komplement till dessa modelleringsdata.

Katharina Lange

Lange, Katharina - Doktorand

Organisation: VA-teknik, Arkitektur och vatten, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser
Telefon: 0920-493264