Hoppa till innehållet

Provtagning avslöjar föroreningar i snö

Publicerad: 8 februari 2022

Vad gömmer sig i snön? Bland annat mikroplaster, zink, koppar och bly, visar provtagningar.
– Ofta är det den mest förorenade snön som måste flyttas undan från vägar med mycket trafik eller där det är tätt mellan husen. Medvetenheten behöver öka om att när du flyttar snö – då flyttar du också föroreningar, säger Heléne Österlund, forskare i VA-teknik inom kompetenscentret DRIZZLE vid Luleå tekniska universitet.

– Vi vet att det finns en hel del föroreningar i urban snö. När snön ligger så lagras föroreningar under lång tid, och när snön sedan smälter kan vissa föroreningar frigöras ganska fort medan andra stannar kvar som partiklar på marken, säger Heléne Österlund.

Hon konstaterar att snöhanteringen ser väldigt olika ut, både inom och utom Sverige. I Luleå finns en stor snötipp norr om staden där snön samlas till ett stort och grusigt snöberg som långsamt smälter under våren och sommaren. I Örnsköldsvik finns också en snötipp, där smältvattnet leds till en damm för rening. I Stockholms stad tippas upplogad snö bland annat i vattnet vid fyra ”sjötippar”: Riddarfjärden, Stadsgården, Blasieholmen och Värtan.

– I Oslo finns en pråm med reningsanläggning. Den har både sedimentation och filter och där smälter man snön med havsvatten. På andra håll finns containrar med inbyggda reningssteg, där snön smälts med fjärrvärmereturer, berättar Heléne Österlund och fortsätter:
– I Stockholm dumpas stora mängder rakt ner i Riddarfjärden. Då följer föroreningar och skräp med. Det ger en ganska koncentrerad ”föroreningsstöt”, eftersom man samlar snö från ett större område och dumpar i ett mindre område.

Inget nationellt regelverk

Det finns i dag inte något nationellt regelverk som kräver reningsanläggningar för snömassor, säger hon. Att leda smältvatten till dammar kan förhindra att partiklar och partikelbundna föroreningar sprids vidare till vattendrag, men det behövs mer forskning innan det går att säga vilka tekniker för snöhantering som är att förorda. 
– Så fort du börjar bygga anläggningar kommer ett ansvar att följa upp. Det finns i nuläget inte något regelverk som styr mot ”så här borde vi göra”.

På Luleå tekniska universitet bedrivs sedan länge forskning om snöfrågor och hantering av urban snö. Forskning inom dessa områden ingår även inom DRIZZLE – centrum för dagvattenhantering, ett av Vinnovas kompetenscentrum för forskning i världsklass, som leds av Maria Viklander, professor i VA-teknik. Ett viktigt mål för DRIZZLE är att utveckla forskningsbaserade dagvattenlösningar som minimerar föroreningsbelastningen i sjöar och vattendrag.
– Vi är ett av få universitetet i världen som på ett mer övergripande plan forskar om föroreningar i urban snö och hållbar snöhantering. Det är angeläget för hela Sverige då det faller snö och behöver halkbekämpas vintertid i hela landet, säger Maria Viklander.

Två doktorander inom DRIZZLE, Alexandra Müller och Arya Vijayan, har i sina studier huvudinriktning mot källor till föroreningar respektive snö. Doktoranderna har de senaste vintrarna tagit prover på snö i Luleå, Umeå och Stockholm, bland annat från högtrafikerade leder.

Proverna visar att snön innehåller mikroplaster – framför allt partiklar från däck och asfalt – men också metaller som zink, koppar och bly samt PAH:er. Det sistnämnda är polycykliska aromatiska kolväten som kommer från däck, vägbanor och bilars avgaser. Zink i snö härrör från däckgummi, koppar från bromsbelägg och bly bland annat från fordons balansvikter.

Högst koncentration i snö i Stockholm

Alexandra Müller har, i en ännu inte publicerad studie, tittat närmare på förekomsten av organiska föroreningar i snö.
– Vi hittade i prover tagna i Luleå och Stockholm bland annat ftalater, oktylfenoler och bisfenol A. Alla är industrikemikalier som framför allt används vid produktion av plast, och de finns i däck och plast i bilkarosser. Ämnena har visat sig vara farliga för vattenlevande organismer och flera av dem är reglerade i prioriterade ämnen i EU:s vattendirektiv, säger hon och fortsätter:
– Ftalaterna fanns i högre koncentration i Stockholm, men de fanns även i Luleå. När snön smälter finns en risk att dessa föroreningar följer med ut i vattendrag, vilket i sin tur riskerar att påverka vattenlevande organismer negativt.

Heléne Österlund säger att det är många faktorer som påverkar vad som finns i snön. Generellt gäller att ju mer trafik, desto mer föroreningar. Men hur länge snön legat på marken spelar också roll, liksom hur stora mängder som fallit.
– Tidigare studier visar att de flesta föroreningar avsätts ganska nära vägbanan. Koncentrationen sjunker med avstånd från vägen.

Hon uppmanar landets kommuner att verkligen planera för hur upplogad snö ska hanteras.
–  Det är både en kostnad och en miljöbelastning att flytta runt snön. När du ändå samlar ihop den och transporterar bort den har du ett guldläge att faktiskt göra något åt föroreningarna. Det är viktigt att få in det tänket – att där du placerar snön är ju också där föroreningarna hamnar.

Kontaktperson

Helene Österlund, Biträdande professor

Telefon: 0920-492294
Organisation: VA-teknik, Arkitektur och vatten, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser

Taggar