Gerda Helena Lindskog
Författaren Gerda Helena Lindskog håller sin presentation. Foto: Melina Granberg. Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

En röst för de bortglömda

Publicerad: 11 november 2016

Författaren Gerda Helena Lindskog utnämns till filosofie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet. Hennes skildringar av de kontroversiella arbetsstugorna för barn i Tornedalen och Lappland på 1900-talet är en viktig del av den norrländska litteraturen.

– Det är ju verkligen en heder att bli utnämnd till hedersdoktor. Jag är förstås glad att mitt arbete blir uppmärksammat på detta sätt, säger Gerda Helena Lindskog.

Skriver om Norrbottens barn

– Jag är och förblir sörlänning och tar mig rätten att skriva och tala som en sådan om bilden av norrbottens barn i dikt och verklighet. Genom forskning i arkiv och intervjuer med före detta arbetsstugebarn har jag förmedlat min bild av de nordliga barnens livsvillkor. Jag lyfter gärna fram sådant som andra från början kanske inte sett ett värde i, säger Gerda Helena Lindskog.

I sin föreläsning berättar Gerda Helena Lindskog om sörlänningars skeva syn på norrbottens barn i början av 1900-talet och hur den ledde till framväxten av arbetsstugor. Dessa beskrev hon i böckerna ”Snölandets fattiga ungdom till hjälp” från 2010 samt ”Först och främst misshagade namnet”, utgiven 2014. Arbetsstugorna upprättades för att hjälpa nödlidande barn i norr i samband med nödåret 1902-1903. Så småningom kom ett av de främsta målen med verksamheten bli att ”försvenska den tornedalsfinska ungdomen”.

Gerda Helena Lindskogs författardebut var 1987 med ungdomsboken ”Benjamin dansar inte”. Efter en tid i Nordnorge väcktes hennes intresse för den nordliga barnlitteraturen och 1991 gav hon ut boken ”Resa med Nordnorsk barnlitteratur” vilket blev starten till boken ”Norrbarn”, som handlar om hur Norrland skildrades i den svenska barn- och ungdomslitteraturen under 1900-talet. Hon har även skrivit om bilden av samer i svenska barn- och ungdomsböcker i verket ”Vid svenskhetens nordliga utposter”, utgiven 2005. Hennes verk är såväl faktaböcker som skönlitteratur.

Luleå som bas

Hon föddes i Vänersborg men hade tidigt en dragning till norra Sverige. Hon kom till Luleå 1973 och började arbeta som bibliotekarie på stadsbiblioteket. Luleå har sedan dess varit hennes bas där hon bott till och från i nästan 40 år. Hon har varit ordförande i Norrländska författarskapet och Författarcentrum Norr, litteraturkonsultent i Norrbotten och arbetat med litteraturprojekt i Barentsregionen.

– Jag vill inte vara i rampljuset, men jag vill röra på mig. Jag har rest kors och tvärs för att träffa människor och intervjua dem. Jag har flyttat runt och bott på olika ställen; i Nordnorge, Umeå, Lund och Visby. Men jag har alltid återvänt till Luleå.

Nyheten i media

Läs även

Taggar