Storsatsning på förgasning ska ge förnybara drivmedel

Publicerad: 5 juni 2013

Finansieringen på 234 miljoner för den andra etappen av Svenskt förgasningscentrum är nu klar. Under perioden 2013 till 1017 går Energimyndigheten in med 78 miljoner, akademin satsar lika mycket, och industrin vill inte vara sämre där 25 företag tillsammans satsar 78 miljoner.

SFC: föreståndare, Professor Rikard Gebart vid Luleå tekniska universitet, berättar om målet med den kommande fyraårsperioden:

– Vårt fokus ligger väldigt mycket på utbildning. Vi ska utbilda nya doktorer och vi ska hålla en hög vetenskaplig nivå med många publikationer i erkända tidskrifter. Det finns även ett tekniskt krav på att fortsätta att utveckla och förfina de olika förgasningsteknikerna. Projekten kommer att styras av dessa tekniska önskemål, men med hög vetenskaplig klass. 

Svenskt förgasningscentrum (SFC) bildades 2011 med syftet att bli en nationell plattform för forskning, utveckling och utbildning inom området förgasning av biomassa. SFC består av de tre forskningsnoderna LTU, KTH och Chalmers, där var och en studerar en viss förgasningsteknik. Tillsammans kommer dessa noder att täcka in de tekniker som krävs vid en framtida utbyggnad av fullskaliga förgasningsanläggningar. Dessa kommer då att kunna producera förnybara drivmedel för den svenska fordonsparken.

Rikard_Gebart_LTU.jpg
Föreståndare för Svenskt förgasningscentrum är Professor Rikard Gebart vid Luleå tekniska universitet. Foto: Thomas Bergman

Frågan är då hur långt bort i framtiden dessa fullskaliga anläggningar är? Regeringen har nämligen sedan tidigare satt som mål att svenska fordon ska vara oberoende av fossila bränslen till 2030.

– Just nu pågår en utredning av Tomas B Johansson som ska resultera i rekommendationer till långsiktiga spelregler för förnyelsebara drivmedel. Innan de rekommendationerna och besluten är på plats kommer ingen att investera miljardbelopp. Men när de är det, och om styrmedlen är tillräckligt starka, så kan det gå snabbt. Säg att vi har förutsättningarna klara om två år, då tar det kanske ytterligare ett halvår att fatta beslut om investeringar. Själva byggnationen tar ca två år. Så för att sammanfatta kan vi kanske ha anläggningar igång om ca 5 år. Det är upp till politikerna att agera för att få till stånd en förändring, säger Rikard Gebart.

Är det då inga svårigheter som återstår rent tekniskt, hade det varit möjligt att börja bygga storskaliga anläggningar för förgasning av biomassa redan nu?

– Tekniken är delvis färdigutvecklad, men behöver finjusteras. Vi behöver göra ytterligare tester i större skala. Vi vill försäkra oss om att det inte finns några gömda fenomen som kan ha stor betydelse. En av de utmaningar vi har är att få till en fullständig konvertering av bränslet, att det inte blir en kolrest från förgasaren. Vi behöver också lösa ett problem med att det kan bildas tjära i gasen vilket förstör katalysatorerna. Tjäran måste omvandlas till syntetgas, något som kallas reformering, och det behöver göras på ett mer energieffektivt sätt än vad som är fallet idag, förklarar Rikard Gebart.