Barns erfarenheter av lekplatsers användbarhet

Publicerad: 10 mars 2011

Syftet med projektet är att studera olika miljöers tillgänglighet och användbarhet för barn med olika förmågor.

Forskning kring barn med olika förmågor och tillgänglighet i olika miljöer är inte vanlig, forskning kring barn med olika förmågor och hur de upplever användbarheten av olika miljöer  är ännu mindre vanlig. För att få ett barnperspektiv på tillgänglighet och användbarhet av olika miljöer är det viktigt att ta del av barn med olika förmågors tankar och erfarenheter kring lek och utformning av hem, skola och lekplatser. Lek är en viktig del av ett barns utveckling, fysiskt, kognitivt, emotionellt och socialt. Lek tillåter barn att experimentera med olika saker, att fatta beslut, att förstå orsak-verkan och att lära känna sin egen styrka och sina egna begränsningar. Leken uppmuntrar till kreativitet och inlärning och utvecklar barnets sociala färdigheter. Inom arbetsterapeutiska teorier är leken i sig en viktig aktivitet för alla barn.

Lekplatser är viktiga miljöer där barn leker under sin barndom. Lekplatser är speciellt designade för att barn skall kunna utföra många olika aktiviteter och samspela med varandra. På lekplatser har barn möjligheter till motoriska aktiviteter som att springa och klättra, men även sociala aktiviteter som att samspela med varandra i gemensamma aktiviteter. På lekplatser utvecklas barns medvetenhet om miljön och det är oftast på lekplatser som barn lär sig sociala regler och värderingar. När det gäller olika miljöers tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar betonar handikappforskningen vikten av att ställa krav på att den byggda miljön skall vara tillgänglig för alla, en samhällelig rättighet som gäller samtliga medborgare, oavsett om de är barn, vuxna eller har någon funktionsnedsättning. Skolans lekplats och den offentliga lekplatsen är en byggd utemiljö där alla barns intressen borde styra planeringen och utformningen av miljön.

Studier om lekplatsers tillgänglighet visar att det finns barn med olika funktionsnedsättningar som har svårt att komma in på många lekplatser och än mindre använda de redskap som finns där. Studierna visar även att anpassning av lekplatser inte är ett prioriterat område och att de personer som skapar lekplatser har bristande kunskap om hur lekplatser kan utformas för att vara tillgängliga. Lekplatser bör vara en lekmiljö som även uppmuntrar till social interaktion. Om en lekplats endast är fysiskt tillgänglig utan möjlighet till social interaktion kan den förstärka känslan av utanförskap för barn med funktionsnedsättningar.

 

Projektansvarig: Maria Prellwitz