Delaktighet i vardagliga aktiviteter för äldre par med stöd av av korttidsboende

Publicerad: 4 april 2014

Utgångspunkten är att antalet äldre personer stadigt stiger och att de flesta äldre personer vill kunna fortsätta bo kvar hemma när de åldras. Stödet från anhöriga är mycket viktigt när det handlar om att äldre personer ska kunna bo kvar hemma i ordinärt boende.

Äldre pars delaktighet i vardagen - när de lever i skiftande kontext

Det övergripande syftet med avhandlingen var att utforska och utveckla förståelse för äldre pars delaktighet i vardagen när deras kontext skiftar genom att de använder korttidsvård. För att besvara det övergripande syftet eftersträvades att belysa flera olika perspektiv och olika kvalitativa forskningsmetoder användes. Data genererades genom intervjuer och observationer med äldre par samt genom fokusgrupper med anhörigvårdare, professionella och andra aktörer. Data analyserades med konstant komparativ metod, innehållsanalys och narrativ analys.

De anhörigas perspektiv beskrivs i studie I som visade att delaktighet i vardagen involverade både komplexitet och ambiguitet. Att ha det övergripande ansvaret i vardagen beskrevs av anhörigvårdarna som utmanande på många sätt och skapade ett behov av återhämtning och egen tid. Interaktioner med det sociala nätverket och att känna sig trygg med den sociala service som erbjuds, exempelvis korttidsvård, beskrevs som komplext. Uppfattningen om partnerns välbefinnande och delaktighet påverkade i sin tur anhörigvårdarens förutsättningar för egen delaktighet när man använde korttidsvård. I studie II beskrevs de professionellas perspektiv på äldre pars delaktighet när de använde korttidsvård. Deras bild av delaktighet var både mångfacetterad och bred. Resultatet visade hur delaktighet främjades genom förtroendefulla relationer, genom att möjliggöra meningsfulla aktiviteter samt genom att arrangera en trygg miljö som delades av flera. I studie III utforskades de äldre parens perspektiv. Resultatet visade att paren strävade efter att fortsätta leva sina liv i vardagsgemenskap. Strategier som paren använde var att omfördela ansvarsområden, göra mer aktiviteter tillsammans jämfört med tidigare, använda korttidsvård, samt omorganisera sociala kontakter med familj och vänner. Multipla aktörers perspektiv på den ideala situationen för kvarboende utforskades i studie IV. De olika aktörerna beskrev ett behov av att fokusera på att upprätthålla förmågor och skapa trygghet för de äldre paren. Stöd behövs från både civilsamhället och professionella inom hälso- och sjukvården. Vidare behöver de professionella ha motivation, kompetens och tid att utföra sitt arbete. De olika aktörerna beskrev även att olika former av social service behöver samverka för att säkerställa att resurser i samhället används och är tillgängliga.

Sammanfattningsvis bidrar den här doktorsavhandlingen med fördjupad kunskap om äldre pars delaktighet i vardagen när man lever i skiftande kontext. Resultaten visade på betydelsen av att uppmärksamma parets relation och således se bortom klient och anhörigvårdare för att stödja deras delaktighet i vardagen. Att leva i skiftande kontext var mångfacetterat och paren strävade efter att fortsätta leva sina liv i vardagsgemenskap. Betydelsen som en förändrad livssituation har på parens delaktighet i vardagliga livet är viktig att beakta för att stödja deras kvarboende. För att bygga ett hållbart samhälle med hänsyn till demografiska förändringar och utmaningar, är det av stor vikt att se äldre pars behov i ett sammanhang av andra aktörers behov och förutsättningar. I en idealisk situation för äldre pars kvarboende behöver uppmärksamhet riktas mot samhällsfunktioner och situationer som både direkt och indirekt påverkar de äldre paren. Kunskap från det här avhandlingsarbetet kan vara av värde för arbetsterapeuter och andra professioner inom hälso- och sjukvården, liksom för olika former av social service som stödjer äldre pars kvarboende. Den här kunskapen kan följaktligen gynna äldre pars livssituation samt deras hälsa och välbefinnande vid åldrande i hemmiljö.

Medarbetare i projektet
Gunilla Isaksson, professor i arbetsterapi
Margareta Lilja, professor emerita i arbetsterapi
Stina Rutberg, biträdande professor i fysioterapi
Jenni Riekkola Carabante, leg arbetsterapeut, MSc, doktorand (disputerat 2019)