Professor Margareta Lilja, forskare inom arbetsterapi på LTU.

Lev längre med tidig anpassning i hemmamiljön

Publicerad: 6 december 2012

Kortsiktiga lösningar slösar med samhällsresurser menar professor Margareta Lilja, som forskar om rehabilitering av äldre.
– Skapas en meningsfullhet lever man längre. Det krävs ett förändrat tankesätt och idag är en förändring långt borta.

Idag förutsätts att begreppet självständig innebär att kunna sköta sin personliga hygien, men i själva fallet kan individen tycka att gå på bio eller kunna ta sig ut ger en känsla av självständighet.
– Forskning har visat att meningsfulla aktiviteter är av stor betydelse och gör att man lever längre. Då är det viktigt att individanpassa rehabiliteringen för att personer ska kunna känna självständighet och meningsfullhet i vardagen.

Margareta poängterar också att det är viktigt att förstå att sköra äldre har rehabiliteringspotential, medan många tror att vid 85 års ålder är det ingen idé med rehabilitering. En stor del i rehabiliteringen är att tillsammans med den äldre individen och anhöriga lägga upp nya långsiktiga strategier för att klara av att bo kvar hemma.
– Det handlar också mycket om att inge hopp där de kan se möjligheterna med utgångspunkt från individens tänkande.

Slöseri med resurser och kompetens
De insatser som görs idag utgår mycket från här och nu istället för att se till den totala bilden och arbeta mer preventivt.
– Det är en kortsiktig lösning som idag används. I längden blir det enormt kostsam, istället för att göra en totalbild som är långsiktig i ett tidigt skede. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster tillåts inte ha en längre framförhållning och det är ett slöseri med samhällsresurser att inte ta tillvara på den kompetens som finns för att individer ska få rätt insatser.  

Dessutom visar forskning att äldre personer behöver mer tid för att uppnå optimal effekt av rehabiliteringsinsatser vilket inte heller tas hänsyn till i den rehabilitering som bedrivs nu.

Margareta ser att ett förändrat tankesätt är väldigt långt borta. Det finns redan forskning inom området, men det behövs fler studier som pekar åt samma håll och även politiska beslut behöver tas för att påverka en förändring.
– Idag tas det istället bort resurser och insatser inom vård och omsorg. Dessutom försvåras diskussionerna av att olika ansvarsområden har olika penningpåsar. Det är många instanser som kommer in i diskussionen, både landsting och kommun men också de privata vårdföretagen, och det försvårar ett förändringsarbete.