"Skönt att dela sina upplevelser med någon"

Publicerad: 21 april 2015

Daglig powernap, mögliga kläder och stort behov av arbetsterapeuter kantade Saramaria Olssons och Marielle Ohlssons verksamhetsförlagda utbildning. De går på arbetsterapeutprogrammet termin sex och åkte till Hanoi, Vietnam, för att samla material till sitt examensarbete.

Hur såg en vanlig dag ut för er på VFU:n?

– Vi tog bussen till sjukhuset varje morgon runt åttatiden. Bussen kostade 7000 dong vilket är ungefär två svenska kr. Väl på sjukhuset gick vi till tvättrummet och hämtade våra kläder för att sedan byta om och ta oss till rehabavdelningen. På förmiddagen träffade vi oftast patienter som vi bland annat hade handträning med. Vi träffade även barn med cerebral pares där vi fick chansen att använda lek som intervention. Vid tolvtiden gick vi ner till matsalen och åt lunch med den övriga personalen. Maten bestod alltid av ris, någon grönsak, kött, kyckling eller fisk och till det fick man en soppa istället för en dryck. Efter lunchen så gick man alltid och la sig och sov på britsarna i behandlingrummet i 30 minuter. Detta var något som vi tyckte var väldigt lustigt i början eftersom det inte är något som vi var vana vid. Men nu tycker vi att alla borde ta sig en liten powernap på jobbet för att samla ny energi. Vid ett-tiden var det alltid personalmöte då alla drack te och personalen passade på att träna sin engelska tillsammans med oss. Efter mötet satt vi oftast kvar en stund i personalrummet och pluggade. Sedan gick vi ut till fysioterapeuterna och observerade deras arbete med patienterna. Vid femtiden var det dags att byta om igen och bege sig hem till lägenheten.

Hur blev ni mottagna?

– Vi blev väldigt väl mottagna. Även om alla inte kunde så bra engelska så ansträngde de sig för att kunna prata med oss vilket var väldigt kul. Redan efter första dagen på praktiken blev vi dessutom inbjudna av personalen på middag och karaoke. En av fysioterapeuterna kunde väldigt bra engelska och han tyckte att det var väldigt roligt att det kom internationella studenter till sjukhuset. Därför blev han lite som en handledare för oss.

Hur arbetar arbetsterapeuter i Vietnam?

– Det finns inga arbetsterapeuter i Hanoi. Däremot hade fysioterapeuterna fått lära sig lite om arbetsterapi i sin utbildning, men också av arbetsterapeuter från andra länder. De kunde därför ge råd om olika hjälpmedel och utföra viss handrehabilitering, samt använda lek som intervention för barnen.

Vad förvånade er mest på sjukhuset, utifrån er yrkesroll?

– Att de hade ett fint arbetsterapeutrum på rehabavdelningen, men det fanns inga arbetsterapeuter som arbetade på sjukhuset.

Vad har de för behov av arbetsterapeuter?

– Personalen på sjukhuset uppgav flera gånger att de saknade arbetsterapeuter i teamet. De önskade att arbetsterapeuter skulle komma och jobba där i framtiden. Något som vi observerade under veckorna på sjukhuset var att det fanns ett stort behov av att träna med patienterna i dagliga aktiviteter, för att de skulle kunna bli mer självständiga och delaktiga.

Vad betydde det att göra sin VFU tillsammans med en studiekamrat?

– Det betydde otroligt mycket då det inte var så många som kunde engelska. Det var också skönt att kunna dela sina upplevelser med någon, då det finns en stor kulturell kontrast mellan Sverige och Vietnam.

Hur gick det att samla material till er uppsats om "rehabiliterande insatser för barn med funktionshinder utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv"?

– Innan vi reste iväg till Vietnam bestämde vi oss för att smalna av vårat ämne och skriva om rehabiliterande insatser för barn med cerebral pares. Alla som vi ville intervjua och observera ställde upp och hade en positiv inställning till vårt arbete samt en god kunskap om cerebral pares.

Hur har resan och erfarenheterna påverkat er i er yrkesroll?

– Vi har verkligen insett hur viktigt arbetsterapi är för att personer ska kunna vara så självständiga och delaktiga som möjligt i det samhälle dem lever i. Våra erfarenheter från resan har gett oss kunskap om olika kulturer vilket vi anser är användbart i mötet med framtida klienter i vår yrkesroll.

Vad gjorde ni på fritiden?

– Eftersom vi hade både examensarbetet och en till kurs som vi läste på distans så blev det en del plugg på fritiden. Men vi passade även på att besöka olika sevärdheter till exempel tempel och museer. Vi gjorde även två utflykter då vi lämnade storstadslivet och begav oss till Sapa och Halong Bay.

Ge ett exempel på något som ni tar med er som en viktig erfarenhet?

– Att vi kommer använda dry funktionen på AC:n i framtiden när vi besöker ett land med hög luftfuktighet för att undvika mögliga kläder och trasiga datorer.

Tips till studenter som funderar på att åka utomlands på VFU?

– Ta reda på så mycket som möjligt innan vad man skulle kunna skriva om så slipper man lägga ner massa tid på att ändra om sina planer. Vi googlade till exempel på olika sjukhus i Hanoi för att ta reda på så mycket information som möjligt.

– Var öppen för den nya kulturen, testa ny mat, möt nya människor och upplev allt roligt som landet har att erbjuda.

– Om du/ni inte ska bo hos en familj så skulle vi rekommendera att titta på lägenheter att hyra istället för att bo på hotell. Vi hyrde en lägenhet där vi hade ett varsitt sovrum och ett varsitt badrum. Det har varit helt perfekt och det är oftast inte dyrare än hotell.  Vi bokade inte lägenheten innan i Sverige eftersom det är väldigt svårt att avgöra hur de ser ut på riktigt genom bilder. Och sen går det oftast att diskutera priset bättre på plats i landet. Det går också att garantera sig om att det finns bra internetuppkoppling då genom att testa i lägenheten med sin mobil innan man bestämmer sig för att hyra.

– Lär dig några ord eller fraser på landets språk, xin Chào (hej) har vi sagt ofta. Detta gäller speciellt om man reser till ett land där dom inte kan så bra engelska.