Evelina Brännvall
Evelina Brännvall, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet

Att bygga och gödsla med aska

Publicerad: 5 november 2013

I takt med att mer sopor förbränns ökar mängden aska som behöver omhändertas på ett hållbart sätt. Evelina Brännvall, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet, visar i sin avhandling på flera användningsområden där askan förvandlas från avfall till resurs.

Sopor som vi slänger i tunnan märkt ”brännbart” skickas till förbränning för att utvinna energi. Under förbränningen sönderfaller avfallet och bildar askor. Fina askpartiklar som flyger upp med varm luft i pannan kallas för flygaska och är en av restprodukterna i förbränningsprocessen. 

– Deponering av askor är ett sätt att bli av med förbränningsavfall, men flygaska är ett utmärkt material och har egenskaper som kan utnyttjas i olika tillämpningar. Askan kan härda och bilda en betongliknande produkt vilket gör att den kan ersätta cement och vara lämplig för att bygga täta skikt, säger Evelina Brännvall, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet.

Förutom dess potential som byggmaterial innehåller askan näringsämnen, bland annat fosfor, kalium och kalcium, som oftast behöver tillsättas till mark för att förbättra växtodling.  Eftersom material med högt näringsinnehåll efterfrågas på grund av minskningen av naturliga resurser, kan askan även användas som gödsel.

Olika typer av aska

Tre typer av flygaskor har undersökts i laboratorieförsök med syftet att bedöma deras lämplighet att användas som tätskikt i deponisluttäckningen (energiaska) och som jordförbättringsmedel (biobränsleaska och avfallsaska). Energiaskan har exponerats för olika nivåer av koldioxid, fukthalt, temperatur och tid för att simulera förhållanden som kan inträffa i deponisluttäckningen.

– Med tiden förändrades askans egenskaper kraftigt, bland annat utlakning av potentiellt skadliga ämnen, såsom tungmetaller, minskade. Nya mineraler har bildats och metallerna har bundits i mineralernas strukturer. Detta är en viktig förändring vilken pekar på att miljöpåverkan av askan minskar med tiden, säger Evelina Brännvall.

Resultaten från denna studie visar att den undersökta energiaskan kan vara ett lämpligt material i deponisluttäckningar, medan jordförbättringsmedel där biobränsleaskan och avfallsaskan kompletteras med kväverikt material behöver undersökas vidare för att kunna bedöma deras lämplighet för en säker användning i markmiljön.