Hoppa till innehållet

Materialåtervinning av uttjänta däck

Publicerad: 28 mars 2012

Ungefär 20 procent av vikten på ett däck slits bort under dess livslängd på ett hjul. När däcket inte längre klarar lagstiftningens krav på mönsterdjup och funktion måste det tas om hand på något sätt. EU:s avfallshierarki är en vägledning för hur avfall bör behandlas. Enligt hierarkin har förebyggande av avfall första prioritet följt av återanvändning, återvinning och sist säkert omhändertagande av avfall.

grafik-Materialatervinning-LTU1.jpg

Förebyggande: EU har förbjudit deponering av uttjänta däck, bla som en förebyggande åtgärd. Den som sätter ett däck på marknaden måste ta ansvar för hur de hanteras då de är uttjänta enligt Förordningen om Producentansvar (1994:1236). Idag finns det ett antal huvudvägar för hanteringen av uttjänta däck från personbilar, bussar och lastbilar. Läs mer om hur branschen hanterar producentansvaret här.

Återanvändning: Regummering innebär att den slitna ytan på däcket ersätts med nytt gummi och det kan återanvändas som däck. Export kan också ske till andra länder där däcken regummeras eller används i befintligt skick, dvs säljs vidare som begagnat.

Materialåtervinning (denna portal): Återvinning av det uttjänta däcket som råvara för olika byggnads-, konsument- och industriändamål. Exempel på användning är mark- och vägbeläggningar, fotbollsplaner, ridbanor, dräneringsmaterial för gas och vatten på deponier samt gummiprodukter som t ex mattor för olika ändamål, produkter för vibrationsreduktion och detaljer i bilar.

Annan återvinning: Energiåtervinning är ett sätt att utnyttja de uttjänta däckens höga energiinnehåll.

Bortskaffande/deponering: Deponering av uttjänta däck är förbjuden.

Miljööverdomstolens dom 2010:7: Användning av gummiklipp från uttjänta däck anses vara ett återvinningsförfarande då materialet ersätter naturliga material med bibehållen funktion och utan ökade störningar för människors hälsa eller miljön vid en sluttäckning.