MIljö utsläpp

Efterlyser tydlig miljöprövning

Publicerad: 13 september 2012

Klartecken i mark och miljödomstolen men nej i miljööverdomstolen blev det när LKAB ansökte om tillstånd att utöka gruvbrytningen i Svappavara. Svappavarafallet är ett exempel på att processen vid prövningar av tillstånd vid miljöfarlig verksamhet inte är tillräckligt tydlig idag, menar professorn i nationalekonomi Patrik Söderholm, LTU.

Forskarna Patrik Söderholm nationalekonomi, Kristina Söderholm, teknikhistoria och Maria Pettersson, rättsvetenskap, är eniga om att det finns brister i hur svensk miljölagstiftning tolkas och tillämpas idag. Bristerna gäller även den roll som remissinstanser som Naturvårdsverket har i miljöprövningsprocessen.

– Vår forskning visar att vid dagens tillståndsprövningar saknas ofta det samförstånd som rådde mellan industrin och föregångaren till miljödomstolarna, Koncessionsnämnden för miljöskydd, säger Kristina Söderholm som tillsammans med Umeå universitet undersökt industrins miljöanpassning under 70- och 80-talen. Då minskade industrins utsläpp kraftigt samtidigt som företagen lyckades behålla sin konkurrenskraft.

En förstärkning med ingenjörskompetens, till exempel av Naturvårdsverket, skulle förbättra prövningsprocessen och överbrygga kunskapsgapet mellan handläggarna och företagen, när det gäller valet av bästa möjliga teknik. LTU-forskarna efterlyser även tydliga riktlinjer för omfattningen av prövningen och hur miljövillkoren ska tolkas enligt miljöbalken. I tidigare studier har Patrik Söderholm och Maria Petterson studerat tillståndsprövning vid etablering av kärn- och vindkraftverk och jämfört med Japan, USA m fl länder. Forskningsresultaten, tillsammans med Kristina Söderholms studier av miljöprövningar inom skogsområdet under 70- och 80-talen, tas till vara i ett nytt projekt med LKAB som ska resultera i större förståelse för hur prövningen ska fungera för att förena tuffa miljökrav med långsiktig konkurrenskraft.

Källa: LTU Review, nr 10, 2012