Josefin Rönnbäck, genushistoriker vid Luleå tekniska universitet.

I media: Josefin Rönnbäck om rösträttsrörelsen och kvinnohatet

Publicerad: 26 februari 2013

När kvinnorna organiserade sig för att driva igenom kvinnlig rösträtt för drygt 100 år sedan möttes de av motstånd och av hat. Att vara kvinna och ta stor plats i offentligheten har sitt pris. Alla framåtrörelser har bakslag, skriver Maria Sveland i sin nya bok om feministhatet.

–  Det var ett motstånd och förlöjligande som syftade till att hålla kvinnor borta från den offentliga arenan. Ett sätt att tysta kvinnor var att måla upp stereotypa bilder av rösträttskvinnorna som okvinnliga kvinnor, säger genushistorikern Josefin Rönnbäck, vid Luleå tekniska universitet till Sydsvenskan.

Josefin Rönnbäck, som har forskat kring hur män historiskt har försökt tysta kvinnor i offentligheten, lyfter i artikeln fram ”Rädslans politik”, en avhandling av Maria Wendt Höjer.

– Den handlar om mäns våld mot kvinnor och hur man har sett det över tid. Det är inte alltid det synliga och det faktiska våldet, utan själva hotet om våldet som påverkar kvinnors möjligheter att delta i demokratiska samtal. Detta drabbar inte bara de kvinnor som gör sina röster hörda och därmed blir utsatta. Detta är ett sätt att ge sig på alla kvinnor.

Det finns inga siffror på om hoten mot feminister har ökat. Josefin Rönnbäck påpekar att det kan ha funnits hotbrev från förra sekelskiftets rösträttskvinnor som har bränts eller av andra anledningar inte har sparats åt eftervärlden.

– Det feministhat som fanns förr skedde i det offentliga rummet. Det unika med idag är att så många kvinnor har trätt fram och offentliggjort det hat som drabbat dem privat.