När Josefin Rönnbäck går in i rollen som Frigga Carlberg, då åker hatten på.

Tar Frigga Carlberg till Stortinget

Publicerad: 11 juni 2013

När Norge firar 100-årsjubileum av kvinnors rösträtt den 11 juni bjuds Josefin Rönnbäck vid Luleå tekniska universitet in till Stortinget i Oslo tillsammans med en rad andra framstående forskare. Scenen kommer hon att dela med skådespelare från Nationaltheatret.

– Hela det här året har man ägnat sig åt att högtidlighålla och fira att kvinnorna haft politiska rättigheter i 100 år, men jag har fått chans att vara med på den finaste dagen och kanske i det finaste sammanhanget. De anordnar ett seminarium på 100-årsdagen och på den plats där det hände – Stortinget, säger Josefin Rönnbäck.

1913, när Norge sa ja till kvinnors rösträtt och blev en demokrati, var motsvarande debatt som mest intensiv i Sverige. Detta är något som Josefin Rönnbäck kan det mesta om. Hennes forskning har i huvudsak kretsat kring den rösträttsrörelse som kvinnorna bedrev i vårt land i början på 1900-talet.

Ironin som vapen

Rubriken på seminariet i Stortinget är Kraften i kvinnors argumenter – Om retorikken i kampen for stemmerett 1880–1913. Med utgångspunkt från detta kommer Josefin Rönnbäck att berätta hur de svenska rösträttskvinnorna använde humor och ironi som vapen.

– Kvinnorna mötte ett enormt motstånd och förlöjligande. Och vad gör man till slut? Antingen tröttnar man eller väljer att skratta åt eländet. Frigga Carlberg, en kvinna i den svenska rösträttsrörelsen, valde det senare. Hon skrev en monolog som baserade sig på motståndarnas argument. Det måste ha varit roligt då, men nu nästan 100 år senare framträder argumenten ännu mer fåniga. Det var ett sätt att stärka sammanhållningen och gå vidare i kampen, säger Josefin Rönnbäck.

Josefin Rönnbäck har framfört Frigga Carlbergs monolog vid ett antal tillfällen, men denna gång lämnar hon över manuset till skådespelare från Nationaltheatret. Hennes roll är att ur ett vetenskapligt perspektiv kommentera det som sägs.

Hur känns det?

– Det är jätteroligt, smickrande och spännande. Jag har rätt mycket rampfeber. Det brukar jag inte ha. Jag förstod inte hur stort och fint det var från början. Det var tur för då hade jag kanske inte vågat anta utmaningen, avslutar Josefin Rönnbäck.