Hoppa till innehållet

Sociala innovatörer i civilsamhället – viktiga men underfinansierade

Publicerad: 13 juni 2021

Sverige har en lång tradition av att civilsamhället utvecklar innovativa lösningar på samhällsutmaningar. Men offentliga satsningar på innovation går huvudsakligen till kommersiella aktörer.
– Det behövs en nationell investeringsfond till stöd för civilsamhällets sociala innovationer, säger Malin Lindberg, professor i genus och teknik.

Många av välfärdsstatens samhällstjänster, exempelvis hemtjänst, barnomsorg, sjuksköterskeutbildning, ambulanser och apotek, som vi idag tar för givet som en del av offentlig sektor, springer ur innovationer i civilsamhället. Det visar, enligt Malin Lindberg, vilken viktig roll civilsamhället har spelat och fortfarande spelar för den allmänna välfärden.

Med civilsamhället avses organisationer, nätverk och frivilliginsatser som varken hör till staten, näringslivet eller familjen. De bedriver en mängd olika verksamheter inom bland annat kultur, idrott, folkbildning, friluftsliv, integration och social omsorg inom ramen för bland annat intresseorganisationer, folkrörelser, kooperativ, idrotts- och kulturföreningar, religiösa samfund, studieförbund, kooperativ och stiftelser.

Starkt civilsamhälle i Sverige

I en rapport skriven på uppdrag av Entreprenörskapsforum har Malin Lindberg sammanställt kunskaper om civilsamhällets roll som social innovatör, det vill säga innovationer som förbättrar människors välmående, inkludering och egenmakt i form av tjänster, metoder och verksamheter. Hon konstaterar att det svenska civilsamhället är starkt, men att det traditionellt har fyllt en annan funktion än i mindre utpräglade välfärdsstater som USA och Storbritannien, där de i högre utsträckning utför välfärdstjänster.

– Civilsamhället har i Sverige ofta uppfattats som ett komplement till den offentliga sektorn. Civilsamhället sporras till sociala innovationer på områden som inte täcks av den offentliga sektorn.

Under efterkrigstiden etablerades stabila och formaliserade relationer mellan stat och civilsamhälle. Under 1990-talet förändrades samhällskontraktet mellan de två sfärerna. I och med 1990-talets reformer finns större förväntningar från statens sida att civilsamhället genom sin närhet till målgruppen och genom ökad mångfald ska kunna bidra till innovativa lösningar på samhällsutmaningar. Men enligt Malin Lindberg motsvaras inte de ökade förväntningarna av ökat offentligt stöd och ersättningar som täcker hela processen.

– Den potential som organisationer i det civila samhället utgör tas inte till vara i tillräcklig utsträckning. Finansieringstödet omfattar vanligen arbete med idégenerering och test men inte planering, uppskalning och implementering.

Stödet går till privata sektorn

Ett annat problem är att stödstrukturer för innovation i form av forskning, rådgivning och inkubatorer är mest inriktade på kommersiella produkter och tjänster i den privata sektorn.

Malin Lindberg tycker visserligen att utvecklingen går åt rätt håll. På senare tid har stöd till sociala innovationer initierats av bland annat Vinnova och Tillväxtverket. Kunskaper på området bedrivs av bland annat Mötesplats social innovation, en kunskapsplattform med bland annat Luleå tekniska universitet som deltagare.

Men det måste göras mer, menar hon. Mot bakgrund av slutsatserna avslutas rapporten med fyra policyrekommendationer: inrätta en nationell investeringsfond, anpassa samverkansformerna mellan ideella och offentliga aktörer, säkerställ civilsamhällets representation i etablerade samverkanskonstellationer för innovation och företagande samt inrätta en forskningsfond för mång- och tvärvetenskaplig kunskapsutveckling inom social innovation.

Rapporten innehåller flera exempel på social innovation i det civila samhället. 

Taggar