Norrbotten Museum
Norrbotten Museum Foto: Richard Renberg

Debatt: Vilseledande om gruvor på Norrbottens Museum

Publicerad: 28 september 2015

I dagarna avslutas utställningen ”Inland” vid Norrbottens Museum. Det är en viktig utställning. Den ställer centrala frågor om Norrlands glesbygds utmaningar och möjligheter, och ger en röst åt personer och näringar som inte alla gånger får uppmärksamhet.

”Inland” tar upp aktuella frågor, däribland gruvexpansionens hot och möjligheter. I en personlig dikt uttrycks exempelvis en tydlig uppfattning om att denna expansion innebär mer problem än möjligheter, samt att regeringen ignorerar de problem som finns. Även om jag inte delar alla åsikter som framkommer tycker jag att det är helt rätt att den ges plats och utrymme.

Jag tar mig dock för pannan när jag kommer till en ”faktatext” om gruvnäringen i Norrland. I korthet framför denna missvisande påståenden och tummar rentav på sanningen för att föra fram sitt starkt gruvkritiska budskap.

För det första påstås att gruvexpansionen i Norrland beror på ”teknisk utveckling, den globala konkurrensen och den svenska lagstiftningen”. En korrekt beskrivning är att den beror på att den globala efterfrågan på gruvindustrins produkter har ökat under de senaste 10-15 åren (främst från Kina och Indien). Utställningen vill här ge sken av att den svenska gruvlagstiftningen är för slapp och tillåtande.

Denna bild är dock starkt förenklad och missvisande. Gruvkritikerna pekar ofta på att utländska gruvbolag rankar Sverige mycket högt i termer av investeringsklimat, men glömmer bort att analysera varför det är så. Den absolut viktigaste förklaringen är att bolagen betraktar Sverige som ett geologisk intressant samt inte minst politiskt stabilt land där lagstiftningen tillämpas på ett transparent sätt.

Bolagen letar inte efter slappa miljövillkor utan efter bra geologi och en stabil politik. Och om det nu är så att Sverige har en för tillåtande gruvlagstiftning i form av miljövillkor, skatter etc., hur kan det då komma sig att under de senaste åren har antalet nya gruvor varit enormt mycket högre i till exempel Australien och Kanada än i Sverige?

För det andra står det i ”faktatexten” att nya gruvor endast finns kvar i två decennier, och som läsare ska man inse hur dumt det är att satsa på något så kortsiktigt. Detta påstående blir samtidigt ironiskt eftersom man några rader ovan kan läsa att Kristinebergsgruvan i Västerbotten har varit i drift sedan 1940-talet.

Denna ”paradox” beror på att under tiden då Boliden brutit de kända malmtillgångarna i Kristineberg har nya hittats, och på så sätt fungerar det i de flesta gruvor. Hela malmresursen är inte känd från början. När väl den stora investeringen i gruvan inklusive all infrastruktur är i hamn har ett välskött bolag starka incitament att investera vidare i gruvan. Den kapitalintensiva produktionen innebär dessutom att dessa incitament är ännu starkare idag än vad som varit fallet historiskt.

Northlandkonkursen visar att det givetvis inte finns några garantier för att alla gruvor står sig ekonomiskt, men olönsamma investeringar görs i alla branscher och verksamheter. Vill vi ha ett samhälle utan risktagande?

För det tredje konstateras frankt att den svenska staten bär kostnaden för den eftersanering som behöver göras då gruvan är stängd. Detta är inte sant för de gruvor som öppnats under 2000-talet. Varför nämns inte att sedan miljöbalkens införande finns krav på att gruvbolagen i samband med nya gruvor ska ställa ekonomisk säkerhet för att täcka kostnaderna för efterbehandling vid händelse av t.ex. konkurs?

Hela poängen med denna lagstiftning är att skydda skattebetalarna från att behöva stå för dessa kostnader. Hur hög denna säkerhet ska vara bedöms från fall till fall. Att en sådan lagstiftning inte fanns innan 1990-talet kan vi inte göra så mycket åt idag.

Min poäng är inte att gruvetableringarna och gruvdriften i Norrland är problemfria; det finns exempelvis en osäkerhet om i vilken mån branschen bidrar till den lokala sysselsättningen i små kommuner och det finns nog skäl att ytterligare se över frågor kring miljölagstiftning, mineralersättning etc. Men en sund debatt om gruvindustrins problem och möjligheter måste börja med att undersöka fakta. Det är synd att utställningen ”Inland” inte kan bidra med relevanta fakta på denna punkt.

Patrik Söderholm
Professor i nationalekonomi

Luleå tekniska universitet

Artikeln publicerades i Norrbottens Kuriren den 19 September 2015 men kräver inloggning.

Patrik Söderholm

Söderholm, Patrik - Professor

Organisation: Nationalekonomi, Samhällsvetenskap, Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Telefon: 0920-492078
Rum: A416 - Luleå»