Hoppa till innehållet
Matilda Ntiyakunze
Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Privatisering och offentliga investeringar i fattiga regioner behövs för att minska avskogningen

Publicerad: 21 oktober 2021

Många utvecklingsländer har utbredda problem med avskogning på grund av befolkningens beroende av skog. Enligt en ny avhandling i nationalekonomi från Luleå tekniska universitet kan privat skogsägande bidra till att minska avskogningen på offentligt ägd skog. Investeringar i fattiga landsbygdsområden skulle dock minska avskogningstakten i högre grad än privatisering genom att skapa alternativa inkomstkällor

Avhandlingen visar att människor i regioner med privatägda skogar uppfattar sig vara starkt beroende av skogen. Dessa skogar används i större utsträckning som en resurs för virke som säljs på marknaden vilket ger högre intäkter än alternativa användningsområden. Människor i regioner med statsägda skogar upplever sig själva ha ett genomsnittligt beroende av skogen. Trots detta är avskogningen större i dessa trakter

– För att stärka skyddet av skogen bör privata ägda skogar uppmuntras. Men detta är inte tillräckligt eller ens den viktigaste åtgärden. Deltagande i andra typer av aktiviteter än jordbruk påverkar det upplevda skogsberoendet, säger författaren till avhandlingen, Matilda Ntiyakunze.

Högre risk för fattigdom

Flera faktorer påverkar deltagandet i skogsaktivitet, den viktigaste är tillgången till alternativa inkomstkällor, avstånd till skogen och sjukdom eller död i ett hushåll. Avhandlingen visar att människor som ägnar sig åt näringsfång i skogen löper en högre risk att hamna i situationer av matbrist. De löper en högre risk att  fastna i fattigdom eftersom näringsfång i skogen ofta ger låg avkastning.

– Problemen skulle kunna lösas genom offentliga investeringar i sådana regioner i syfte att föbättrra matförvaringen, matproduktionstekniker och skapa alternativa inkomstkällor. Det behövs även investeringar i infrastruktur och livsvillkor största i allmänhet. 

En orsak till skogsberoende i utvecklingsländer är beroendet av skogen som en energiresurs i form av ved och träkol. Således skulle en övergång till modernare bränsletyper bidra till att avskogningen bromsas in. En av av avhandlingens slutsatser är att hushållen inte helt skiftar från en energiresurs till en annan. I stället tenderar de att använda flera bränsltyper samtdigt. Inkomst är inte heller den enda faktorn som påverkar övergången till nya energiresurser. Lika viktigt är sociokulturella faktorer som kön.

– Exempelvis är matlagning en energikrävande aktivitet förbundet med traditionella värderingar. Därför föredrar även urbana, höginkomsthushåll mat tillagad med ved helt enkelt för att de tycker att det smakar bättre.

Kvinnor använder traditionella bränslen

Kvinnor brukar använda mer traditionella bränslen än män eftersom de är mer beroende av informella jobb som vanligtvis inte är lika välbetalda som jobb i den formella sektorn. Moderna energikällor, som el och gasol anses vara dyrare än traditionella. Det finns således ett positivt samband mellan hög inkomst och användning av moderna bränslen.

Trots detta är de rikare urbana regionerna viktigare som konsumenter av traditionella bränslen på grund av snabb urbanisering, socioekonomiska och andra sociokulturella faktorer än vad som tidigare har uppskattats. Detta beror inte bara på att traditionella värderingar lever kvar i städerna. En annan viktig faktor är energisäkerhet; el anses osäker på grund av bristande tillförlitlighet och prisvariationer. Erfarenhet är också viktigt. Hushåll som är vana vid traditionella bränslen tenderar att hålla fast vid dem.

– Det är lätt för politiker att vilja satsa på ett fullständigt byte av bränsletyp. Tidigare försök att införa träkolsförbud visar dock att de inte fungerar. Baserat på mina resultat skulle jag hellre rekommendera en politik som syftar till breddad anvädning snarare än total förändring av hushållens bränslevanor.

Resultatet av avhandlingen baseras på empiriska studier i Tanzania. Slutsatserna kan dock generaliseras till andra utvecklingsländer.

Matilda Ntiyakunze

Matilda Ntiyakunze, Doktorand

Organisation: Nationalekonomi, Samhällsvetenskap, Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle