Hoppa till innehållet

Forskning om att drabbas av akut sjukdom och skada

Några exempel på forskningsområden.

Ökad trygghet

 En stor andel av alla personer som genomgår kirurgi upplever oro. Att genomgå operation upplevs olika för varje person men en väsentlig faktor för att patienter ska uppleva god vård är att patienter upplever trygghet. 
Återhämtning efter en operation kan vara krävande och den känslomässiga responsen har stor inverkan på återhämtningen. Att uppleva trygghet har positiva effekter för postoperativ återhämtning och minskar preoperativ oro och ångest. Att uppleva trygghet har positiva effekter för den postoperativa återhämtningen, och minskar preoperativ oro och ångest. Genom att uppmärksamma patienters perioperativa  oro kan flera omvårdnadsåtgärder utvecklas som specialistsjuksköterskan sedan kan tillämpa för att skapa bättre välbefinnande för patienten. Det är av vikt att öka kunskapen gällande patienters upplevelse av trygghet för att förbättra vård och minska lidande. Om upplevelsen av trygghet vid operation kan förbättras kan det leda till snabbare återhämtning med kortare vårdtid, färre återbesök och tidigare återgång till arbete. Detta vore av betydande nytta främst för patienten men även för sjukvården och samhället. Det övergripande syftet med detta projekt är att studera patienters upplevelse av perioperativ oro och/eller trygghet vid operation, samt specialistsjuksköterskors strategier för att minska oro och öka känslan av trygghet.   

Att vårda(s) före och under transport till och inom sjukhus

Att drabbas av akut sjukdom eller skada och att vara i behov av vård och transport till, inom  eller mellan sjukhus innebär att vara i en svår och utsatt situation. Att som akut, svårt sjuk patient transporteras innebär en ökad risk för komplikationer och skada.
Ofta är det önskvärt att minimera tidsåtgången och som personal är det viktigt att erbjuda en god och säker vård i samband med transport och förflyttning. Övervakning och behandling behöver anpassas efter patientens behov och efter miljön. Syftet med att undersöka hur en säker vård kan erbjudas under transport av akut, svårt sjuka eller skadade patient. Kontexten är prehospitalt via exempelvis ambulans eller helikopter och intrahospitalt exempelvis att som patient transporteras från intensivvårdsavdelning till röntgen och vården i samband med detta.

I väntan på ambulans (IVPA)

När människors liv är i fara, speciellt för människor som bor i en glesbygdsmiljö är varje minut dyrbar vid livshotande sjukdomstillstånd. Med långa responstider för ambulans krävs ur ett samhällsperspektiv väl fungerande sambruk och samutnyttjande av befintliga resurser som finns i inringarens närområde för att minska lidande och rädda liv.
Ett IVPA-uppdrag är en samverkan mellan olika organisationer där utalarmeringen av ambulanspersonal och räddningstjänstpersonal sker av tredje part. Räddningsaktörerna är samtidigt beroende av varandra för att stödet ska kunna ges, med ett samtidigt behov av ett yttre stöd från inblandade organisationer. Att känna räddningsaktörerna som kommer till ens hem och hjälpte till kan kännas tryggt då det är någon man känner igen och har förtroende för samtidigt som det kan finnas en önskan om att få vara anonym. I mötet med inringaren är ett inlyssnande sätt värdefullt för att förtroende och tillit ska kunna skapas. IVPA-uppdrag utförs under varierande förutsättningar i Sveriges kommuner och regioner där det saknas en nationell helhetsbild av en viktig befintlig resurs där människor bor och verkar. Det övergripande syftet med projektet är att studera hur IVPA-uppdrag kan bidra till den nya nära vården som är under utveckling i Sverige,  då att vårda nära är trygghetsskapande med möjlighet att rädda liv.  

Det interprofessionella traumateamet

I samband med en allvarlig olycka sker en aktivering av traumateam där personal förbereds på att en allvarligt skadad person kommer anlända till sjukhuset. Variationen av teamsammansättningen och omhändertagandets komplexitet innebär utmaningar.
Röntgensjuksköterskan och bilddiagnostiken har en central funktion för att undersöka och diagnostisera allvarligt skadade personer. Att studera traumateam där röntgensjuksköterskan ingår synliggör teamets dynamik, hinder och möjligheter till samarbete samt behov av utveckling för att möjliggöra en god och säker vård. Det finns studier som visar på vikten av korrekt användning av triagesystem, RETTS, minskar risken för över- eller undertriagering och aktivering av hela/delar av traumateam vilket leder till en ökad effektivitet vid nyttjande av inblandade resurser. Röntgensjuksköterskans och nyckelpersoner i traumateamets erfarenheter av kritiska incidenter vid samverkan synliggör strategier för att hantera svåra situationer. Förståelsen för det komplexa samarbetet inom interprofessionell samverkan stärker utvecklingen av patientomhändertagande vid trauma att kan slutligen leda till att patienten får en ännu säkrare vård.  Det övergripande syftet med projektet är att kartlägga och beskriva röntgensjuksköterskans medverkan i det interprofessionella traumateamet.

Optimera återhämtning efter operation eller akut sjukdom

Ett flertal aktorer har visat sig kunna påverka patienters återhämtning. Att bedriva en trygg och säker vård är ett prioriterat område i sjukvården, och det av vikt att kunna förstå vilka faktorer som påverkar den återhämtningen för att kunna förbättra den vård som ges.
Då dagkirurgisk vård för patienter som genomgår ortopediska operationer blir allt vanligare, behöver den postoperativa återhämtningen hos denna grupp beforskas. Detta kan göras genom att beskriva patienters egna erfarenheter, samt genom att undersöka vilka faktorer som påverkar den postoperativa återhämtningen. Projektets övergripande syfte är att beskriva postoperativ återhämtning hos patienter som genomgått ortopedisk dagkirurgi.

Intensivvård under Covid-19 pandemin

Under våren 2020 nådde COVID-19 pandemin även norra Sverige. Smittan ökade bland allmänheten och hälso- och sjukvården mobiliserade om för att kunna ge adekvat vård till de drabbade. Det övergripande syftet med projektet är att beskriva erfarenheter av intensivvård till patienter med COVID-19.
När covid-19 nådde norra Sverige byggdes en operationsavdelning om vid ett av länets sjukhus för att kunna erbjuda intensivvård för länets patienter med COVID-19. Denna intensivvårdsavdelning(IVA) bemannades med vårdpersonal från länet. Personal från alla länets sjukhus samt andra instanser rekryterades till denna avdelning vilket innebar för många att arbeta förutom i en ny situation, men ett okänt virus, att arbeta på en ny arbetsplats i skyddsutrustning. Dessutom ställdes höga krav på vårdteamet som i huvudsak bestod av nya kollegor där många av dem fick introduceras till arbetet. De patienter som vårdats vid COVID-19 IVA har som regel respiratorbehandlats under en längre tid, varit djupt sederade och muskelrelaxerade, vilket påverkar återhämtningen efter intensivvården. Närstående är av stor betydelse för patienten, och har samtidigt egna behov av stöd och förklaring. Under pandemin har de närstående som regel inte kunnat besöka patienten på grund av rådande besöksförbud. De närstående har vistats hemma, isolerade, och väntat på besked om hur patienten mår.  Det övergripande syftet med detta projekt är att ge kunskap om erfarenheter av intensivvård till patienter med  COVID-19 och hur dessa erfarenheter påverkar personers dagliga liv med perspektivet från personer som varit svårt sjuka, deras närstående och från vårdpersonal. Dessutom pågår ett samverkansprojekt med Karlstads universitet och Region Värmland med fokus på lärande, person-centrering och moralisk stress hos intensivvårdssjuksköterskestudenter som gjort VFU under pandemin, hos intensivvårdssjuksköterskor som handlett studenter och som introducerat nya medarbetare under pandemin samt erfarenheter hos deras chefer/arbetsledare.

Finansiering: Region Värmland

De skrivna orden som en omvårdnadshandling

Att skriva ner sina tankar är en av de äldsta metoderna att på ett systematiskt sätt bearbeta starka intryck och känslor. I detta projekt pågår forskning om erfarenheter av att skriva dagbok till någon som är akut, svårt sjuk och om betydelsen av att som före detta patient få denna dagbok och återkoppling från tiden som personen var svårt sjuk.
Efter akuta och svåra situationer kan man genom att skriva ner sina tankar, strukturera dem, få tid för reflektion vilket kan leda till ett ökat välbefinnande och ett minskat lidande. Inom omvårdnadsforskning kan de skrivna orden användas för beforska det lärande som kan ske i samband med att skriva och reflektera.  Gibbs reflektionscykel hjälper människor att reflektera över händelser som har berört en, vilka tankar och känslor denna händelse har väckt, och vilka lärdomar den har givit. Genom att sammanställa dessa tankar och reflektioner kan starka intryck från svåra situationer bearbetas och förstås.

Organdonation

Donation av ett eller flera organ möjliggör transplantation och förebygger både lidande och förtida död. En förutsättning för transplantation är att det finns personer som vill donera sina organ, samt att hälso- och sjukvården har förutsättningar att tillgodose allmänhetens donationsvilja.
Trots att majoriteten, cirka 80 procent, av Sveriges befolkning är positiva till donation så saknas en känd viljeyttring hos majoriteten av de avlidna. En registrerad donationsvilja hos allmänheten och en positiv inställning till donation hos vårdpersonal är en förutsättning för att kunna möjliggöra donation och transplantation av fler organ. Studier har visat att frågan om donation kan vara svår att lyfta med närstående och det finns en brist på studier om hur detta utförs med empati och respekt, men med målet att möjliggöra donation. Därför behövs djupare kunskap och förståelse för hur närstående upplever samtalet om donation. Detta projekt förväntas sammanfattningsvis generera kunskap om vilka omständigheter som hindrar eller möjliggör organdonation och också bidra till att möjliggöra att fler donationer utförs regionalt och nationellt. Syftet med projektet är att undersöka vilka omständigheter som hindrar eller möjliggör organdonation. Detta från allmänhetens, intensivvårdspersonalens och närståendes perspektiv

PVK-projekt

Inläggandet av PVK är en mycket vanlig intervention inom slutenvården. Uppskattningsvis sätts det fem miljoner PVK årligen i Sverige och det är också den vanligaste invasiva åtgärden för patienter i slutenvård världen över.
Att få en PVK är för patienten förenat med vissa risker, bland annat tromboflebit och skdor på nerver och artärer. Det är väl känt att inläggandet av PVK dessutom är förenat med en hel del obehag och smärta för patienten. Specialistsjuksköterskan har en självständig stödfunktion mot vårdavdelning som innefattar att bistå med inläggning av PVK och venprovtagning (stickhjälp) när sjuksköterska på vårdavdelning behöver assistans med detta. Behovet av stickhjälp från specialistsjuksköterska har ökat på vårdavdelning de senaste åren. Mer forskning behöver göras på framgångsfaktorer för inläggning av PVK utifrån specifika situationer. Detta för att inte orsaka onödigt lidande och onödiga risker för patienterna men också för att minska kostnader. Det övergripande syftet med detta projekt är att kartlägga vilka problem som sjuksköterskor upplever i samband med att de efterfrågar stickhjälp och att utforska specialistsjuksköterskans stödfunktion vid inläggning av PVK på vårdavdelning med fokus på interventioner och patientsäkerhet.

Att återinsjukna i akut hjärtsjukdom

Personer som råkar ut för en hjärtinfarkt löper större risk att drabbas igen.
Fler kvinnor än män ändrar symtombild vid det andra insjuknandet och de som drabbas känner sig mer fysiskt och psykiskt påverkade efter den andra hjärtinfarkten. Kvinnor får sin andra hjärtinfarkt betydligt närmare inpå den första än männen. Fler kvinnor har också riskfaktorer som högt blodtryck, diabetes och rökning. Patienter, både kvinnor och män,  har berättat att de efter den andra hjärtinfarkten känt sig oroliga, har ångest, är nedstämda eller till och med deprimerade.  Första gångens hjärtinfarktpatienter är relativt välrepresenterade i forskningen, men det finns färre studier på de som återinsjuknar. Syftet med projektet är  därför att kartlägga och beskriva återinsjuknande i hjärt-kärlsjukdom.

Säkra luftvägen

Framgångsrik hantering för att säkerställa fri luftväg är avgörande för patientsäkerheten. När svår/ofri luftväg uppstår krävs det att specialistsjuksköterskan har förmåga att korrekt kunna bedöma och hantera situationen.

Olika faktorer kan försvåra eller påverka hanteringen av luftvägen. Det kan vara kontextuella faktorer, så som exempelvis miljön och/eller en akut situation, eller fysiologiska faktorer så som graviditet eller fetma. Dessa faktorer kan innebära ökade risker under anestesi, och kunskap om hur dessa risker kan förebyggas och behandlas är viktigt för att öka patientsäkerheten och ge vård av hög kvalitet. Tidig upptäckt av svår luftväg kan vara en utmaning och men ökad kunskap om nyckelfaktorer för framgångsrik hantering av luftvägen kan ge en starkare grund för omvårdnadsåtgärder och optimera arbetsmetoder för att ge effektiv och säker omvårdnad. Det övergripande syftet med detta projekt är att studera faktorer som påverkar en säker hantering av luftvägen, samt strategier för en framgångsrik hantering av luftväg.