Hoppa till innehållet
KvarkenSat, Luleå tekniska universitet
Så här kan det se ut när KvarkenSat så småningom ligger i omloppsbana över Kvarken. Visa originalbild , Öppnas i nytt fönster/flik

Universitetet bygger svensk-finsk satellit

Publicerad: 14 december 2021

Ett samarbete mellan svenska och finska lärosäten och forskningsinstitut, ska resultera i att en nanosatellit, KvarkenSat, så småningom sänds upp i omloppsbana runt jorden. Satelliten byggs av forskare vid Luleå tekniska universitet och ska förse olika aktörer med rymddata.

– Genom det här projektet hoppas vi kunna etablera ett arbetssätt som hjälper oss att genomföra uppdrag med nanosatelliter med mindre ansträngning och resurser. KvarkenSat har absolut potential att förbättra vår forskning inom systemteknik och attityddynamik, säger Chris Nieto, postdoktor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet. 

KvarkenSat är en så kallad CubeSat, den väger två kilo och är ungefär lika stor som ett juicepaket. Satelliten ska skjutas upp om drygt ett år och kommer ligga i en omloppsbana som gör att den passerar Kvarken, det vill säga det smalaste sundet i Bottenviken mellan Sverige och Finland, tre till sex gånger om dagen.

Satelliten kommer att styras från en markstation på Vasa universitet och det rymddata som satelliten producerar ska tillgängliggöras för flera andra aktörer, till exempel regionens invånare, företag och skolor.   

Utmanande storlek

KvarkenSat är alltså en liten satellit som ska kretsa runt jorden på relativt låg höjd, bara några hundra kilometer upp från marken. Det finns dock flera utmaningar när det gäller uppdragets komplexitet. Den ringa storleken ställer höga krav på konstruktionen, inte minst i relation till nyttolasten.

– Främst är det den tekniska utmaningen: vi ska montera fyra nyttolaster i en två kilo tung satellit. Dessutom är det en utmaning att samordna alla de aktörer som är involverade i att skapa nyttolasterna, säger Chris Nieto.

– Vi kommer att samarbeta med ingenjörerna på Institutet för rymdfysik, till exempel kring tester av miljöförhållanden och hur vibrationer och temperaturförändringar i vakuum påverkar satelliten. Till vår hjälp har vi den nya labbinfrastruktur som vi har vid universitetet.    

Rymddata för nytta

Liksom de flesta satelliter består KvarkenSat av antenner, en dator och ett elsystem med solceller och batterier. Och som sagt, nyttolast. Ombord finns till exempel en hyperspektralkamera vars bilder kan användas för att övervaka, analysera och modellera egenskaper hos land, hav och vegetation samt för att upptäcka utsläpp och föroreningar. Det finns också en AIS-mottagare, Automatic Identification System, på satelliten som kan övervaka fartygs rörelser i Bottenviken och andra havsområden.

Satelliten har även en GNSS-mottagare, det vill säga ett satellitpositioneringssystem. Syftet med GNSS-mottagaren är att samla in data för att förbättra precisionen hos positioneringsalgoritmer för olika rymdtillämpningar. Av särskilt intresse är användningen av det europeiska satellitpositioneringssystemet Galileo för att mäta KvarkenSats exakta omloppsdata. Frekvensmätningarna kan dessutom användas för andra ändamål, till exempel atmosfärisk forskning.

– Vi lär oss mycket av det här projektet, det är litet i storlek och kostnad, men KvarkenSat kräver ändå stor ansträngning på grund av det stora antalet olika discipliner som är inblandade. Oavsett storlek på satelliten krävs det mycket jobb, avslutar Chris Nieto.  

Kontakt

Chris Nieto

Chris Nieto, Post doktor

Organisation: Rymdtekniska system, Rymdteknik, Institutionen för system- och rymdteknik