Filosofie doktor Lena Manderstedt, Luleå tekniska universitet; Foto Anna Åström

Brister i svensklärarutbildningens yrkespraktik

Publicerad: 3 juni 2013

Trots att verksamhetsförlagd utbildning (VFU), det vill säga den yrkespraktiska delen av utbildningen, lyfts fram som centralt i utbildningsdokument har den i realiteten en svag position. Det visar en ny doktorsavhandling vid Luleå tekniska universitet med titeln ”Växelspel med förhinder: Skärningspunkter i verksamhetsförlagd svensklärarutbildning”.

- Min analys visar att VFU, verksamhetsförlagd utbildning har en svagare position än den högskoleförlagda delen av utbildningen, trots att VFU lovordas i alla beskrivningar, säger Lena Manderstedt, Filosofie doktor vid Luleå tekniska universitet.  

De pedagogiska ambitionerna med verksamhetsförlagd utbildning, som stämmer väl överens med regeringens direktiv, överskuggas till viss del av organisatoriska hinder, visar hennes forskning. Lena Manderstedts avhandling handlar om hur VFU formuleras i utbildningsdokument för ämnet svenska i lärarutbildningen från 2001 och om vad studenter och lärarutbildare tycker om VFU.

- En kritisk punkt är hur genomförandet av verksamhetsförlagt utbildning bedöms och där kan både kvalitet och rättssäkerhet ifrågasättas, säger hon.

Hennes studie visar att VFU mestadels ligger i språkligt inriktade kurser och att innehållet i ämnet formuleras vagt, medan personliga kunskaper och egenskaper hos lärare dominerar.

- Den lärare som formuleras och efterfrågas i styr- och policydokumenten  är alltså personligt kompetent, men identiteten för ämnet svenska är relativt svag, säger Lena Manderstedt.

Slutsatsen i hennes avhandling är att det i växelspelet mellan teori och praktik finns en ”verklighetsklyfta” som ännu inte har överbryggats.