Andreas Larsson, professor i Tillämpad fysik vid Luleå tekniska universitet.

Andreas startar upp ämnet tillämpad fysik

Publicerad: 1 mars 2013

Forskningsämnet fysik vid Luleå tekniska universitet har delats upp i två ämnen, tillämpad fysik och experimentell fysik. Professor Andreas Larsson är den som fått förtroendet att bygga upp ämnet tillämpad fysik. Ett arbete som den långe göteborgaren ser fram emot med stor optimism.

– Det känns underbart att komma upp till LTU, det har verkligen blivit en boost för mig. Alla är så positiva och det finns en härlig energi här. Folk söker upp mig och många vill träffa mig, det är jättekul, säger Andreas Larsson.

Bygger sin forskargrupp

Det som lockade Andreas till nordligare breddgrader var möjligheten att få starta upp en egen forskargrupp i tillämpad fysik:

– Förmånen att få ha en egen grupp och helt kunna driva sina egen forskning tillsammans med andra på LTU var det som lockade mig. Jag kände till många duktiga forskare vid LTU som berör mitt fält, exempelvis Sven Öberg och Alexander Soldatov. Nu lär jag känna många fler.

Eventuella farhågor om vintern och kylan försvann redan 1989 när Andreas gjorde sin militärtjänstgöring som telegrafist vid S3 i Boden. Han hoppas även kunna få med sig familjen upp till Luleå inom en snar framtid.

– Min fru Jeanette är också forskare, inom primärvård, och hon har börjat se om det finns någon forskningsbas i Luleå. Hon ser fram emot att komma upp och träffa personer här.

Från kemi till fysik

Andreas har en magisterexamen i kemi vid Göteborgs universitet (GU). Efter det följde en doktorsexamen i teoretisk kemi, också den vid GU. Teoretisk kemi är den typ av kemi som ligger närmast fysik och enligt Andreas är gränsdragningen mellan kemi och fysik ofta svår. Det finns exempelvis forskare som gör samma sak som Andreas, men de sitter på avdelningar som heter fysikalisk kemi, materialkemi, materialfysik, osv. Som postdok har Andreas Larsson arbetat på fysikavdelningar.

– Först var jag som postdok på University College Cork i Irland vid ett forskningsinstitut som heter Tyndall National Institute. De forskar inom mikroelektronik, mot halvledarindustrin, och jag arbetade med möjliga framtida material för telefoner, datorer och kvantdatorer. Det är till exempel molekulärelektronik som ligger kanske 10-15 år framåt i tiden, ett väldigt spännande område. Sedan började jag vid Uppsala universitet som postdok vid materialteori.

2004 var Andreas tillbaka i Cork där han stannade till 2010. Det året fick han barn vilket gjorde att han återvände till Sverige och Uppsala. Från 2013 är det dock Luleå tekniska universitet som gäller, där han som sagt ska bygga upp ett nytt forskningsämne i tillämpad fysik.

Forskar om kolnanotuber och kvantdatorer

Det forskningsområde som främst intresserar Andreas Larsson handlar om nanomaterial som ska användas i ny teknologi. Han tittar exempelvis på kolnanotuber, ett material som skulle kunna användas i transistorer för att göra datorer snabbare

– Trots mycket forskning inom detta har vi idag svårt att styra tillväxten på kolnanotuber. Man vill skapa små buntar med bara ledande kolnanotuber eller bara halvledande kolnanotuber, inte en blandning av halvledare och ledare som nu sker. Men vi kanske knäcker gåtan här på LTU.

Andreas Larsson har också fått pengar av Vetenskapsrådet för att forska om kvantdatorer baserade på diamant och möjliga komponenter för kvantbitar, ett projekt som startar i samband med att Andreas börjar sin nya tjänst vid LTU.

– Kvantdatorer är en parallell utveckling, det är datorer för andra problem än de som vi löser beräkningsmässigt. Det klassiska exemplet är faktiskt bankkoder, vi har långa 18-siffriga koder som är ofarliga att skicka eftersom du måste bryta ned de i dess primtal för att knäcka koden, något som skulle ta en evighet med klassisk räkning. Men med en kvantdator har du lösningen direkt, berättar Andreas Larsson.

Frågan är då vilka konkreta användningsområden som dessa kvantdatorer kan ha, något som ännu inte är helt tydligt enligt Andreas:

– Vi vet inte vart den matematiken kommer att leda oss, att vi bryter upp stora tal i primtal är bara en applikation. Algoritmer för kvantdatorer är ett eget forskningsområde. Inom mitt fält, där vi gör beräkningar inom elektronstrukturteori som är baserade på kvantmekanik, kan man tänka sig att dessa räkningar skulle lämpa sig bättre för kvantdatorer.

Ser fram emot samarbete

Andreas Larsson ser fram emot ett samarbete med sina kolleger på LTU, inte minst med det andra fysikämnet experimentell fysik som kommer att starta upp inom kort.

– Förenklat kan man säga att vi tillämpar fysikens lagar i datorn medan de på experimentell fysik arbetar mer i labbet. Vi kan hjälpa dem att förstå och förklara experimenten genom våra beräkningar. Jag tror även det kommer finnas möjlighet att samarbeta med andra ämnen, jag har bland annat pratat med forskare på tribologi, materialvetenskap och matematik. 

Inget hokus pokus

Andreas får också frågan om vilken ledarfilosofi han har i och med att han nu blir ämnesföreträdare och gruppledare.

– Som ledare för studenter och doktorander har jag en väldigt klar filosofi, och det är att de ska lära sig hela forskningsprocessen. Inte bara hantverket med att göra litteraturstudier och göra beräkningar och tolkningar, men också hur du skriver och publicerar. Jag låter doktoranderna ta hand om all kommunikation med redaktörer, och så handleder jag den processen istället. Jag gillar att rätta på papper och förklara hur jag tänkt och varför jag ändrat något. Det ska inte bli någon hokus pokus om hur en text blir färdig, utan editering handlar om att till slut lära sig granska det du själv skrivit, vilket är det svåraste.

– Som gruppledare är min filosofi att alla ska känna att de jobbar med något som de gillar. Jag älskar ju mitt jobb och det för med sig att jag behöver göra saker som naturligt inte är lika roliga, men de är begränsade i tid. Därför vill jag att de som jobbar med mig ska känna så pass mycket glädje att de tar de mindre roliga uppgifterna lite med en klackspark. Vi ska dela på ansvaren och bördorna, både det goda och det dåliga, jag sätter mig definitivt inte som någon despot. Jag vill skapa en forskargrupp med fungerande team, roliga publikationer och mer projektmedel. Jag ser det lite som en fördel om forskarna har olika kunskaper med sig så att vi kan sprida ut specialkunskaperna i gruppen och anknyta till olika delar av forskningsvärlden när vi publicerar, då blir det nämligen mer intressant och vi får fler läsare.

Fritiden ägnar Andreas Larsson tillsammans med sin fru och sina tre barn. Han tycker också om basket och har själv spelat i div 1 i Sverige samt basketligan på Irland.

– Jag spelar fortfarande, fast på lägre nivå, och det är väldigt kul. Jag coachar också de yngsta i vår förening i något som heter bollskola. Det är mer lek än basket men vi har otroligt roligt.