Byggnadsmaterial som källor till föroreningar i dagvatten
Dagvatten är en viktig transportväg för föroreningar i den urbana miljön och bidrar till försämrad vattenkvalitet i recipienter, såsom sjöar och vattendrag. Metalliska byggnadsmaterial och atmosfärisk avsättning, samt aktiviteter relaterade till trafik, industrier och byggverksamhet, tillhör de källor som tidigt identifierades bidra med föroreningar till dagvatten.
Den 15 november 2019 presenterade Alexandra Müller sin licentiatuppsats “Urban Surfaces as Sources of Stormwater Pollution: An Evaluation of Substances Released from Building Envelopes” vid ett seminarium på Luleå tekniska universitet. Diskussionsledare var Professor Emeritus Per-Arne Malmqvist. Det övergripande målet med arbetet var att öka kunskapen och förståelsen av bidraget av dagvattenföroreningar från olika typer av byggnadsmaterial som är vanligt förekommande i den urbana miljön. Dessutom var målet att utvärdera vilka föroreningar dessa byggnadsmaterial bidrar med till dagvatten, samt bedöma omfattningen av de utsläppta koncentrationerna genom att göra jämförelser med koncentrationer i dagvatten från andra viktiga källor.
Uppsatsen omfattar en kritisk litteraturstudie om källor till dagvattenföroreningar, en labbstudie med lakförsök av takmaterial samt en pilotskalestudie i utomhusmiljö, där olika typer av byggmaterial testades. Resultaten visade att kunskapsnivån skiljer sig stort mellan de olika källor som bidrar med föroreningar till dagvatten och att tidigare forskning främst fokuserat på de största källorna, till exempel trafik och metalliska byggnadsmaterial. Resultaten från pilotskalestudien visade att flera av de 10 studerade materialen bidrog med föroreningar till avrinning. Kopparplåt, zinkplåt och galvaniserat stål bekräftades vara viktiga källor till koppar och zink i dagvatten och koncentrationerna i avrinningen innehöll i medeltal 3090 µg/L koppar från kopparplåt och 7770 respektive 3530 µg/L zink från zinkplåt respektive galvaniserat stål. Dessa koncentrationer är mer än 10 gånger högre än jämförbara koncentrationer i vägdagvatten. Membran av PVC, takpapp och takshingel bidrog även med den organiska föroreningsgruppen nonylfenoler och i avrinningen från PVC-membranen uppmättes en medelkoncentration av upp till 26 µg/L, vilket är i samma storleksordning som jämförbara koncentrationer i vägdagvatten. PVC-membranen bidrog även med ftalaten diisononylftalat (DINP). Dessa resultat indikerar ett potentiellt behov av åtgärder, exempelvis via materialsubstitution eller dagvattenrening.
[http://ltu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1352221]
