Hur kraftigt förorenade är sediment i dagvattendammar?
Vid en detaljerad undersökning av 16 dagvattendammar belägna i fyra svenska kommuner påvisades 92 organiska föroreningar och sju spårmetaller i sediment.
Dagvattendammar är utformade för att rena partiklar från dagvatten. Över tid ackumuleras sediment i dessa dammar och måste tömmas för att bibehålla reningsfunktionen. Men vilka föroreningar finns i dessa sediment och vilka är miljöriskerna vid sedimenthantering? För att belysa dessa frågor har Kelsey Flanagan, postdoktor vid LTU inom DRIZZLE, genomfört en detaljerad provtagning och analys av sju metaller och 259 organiska föroreningar bl.a. mineraloljor, PAH, BTEX (bensen, toluen, etylbensen och xylener), klorfenoler, klorbensen, klorerade alifater, aldehyder, PCB, alkylfenoler, ftalater, bromerade flamskyddsmedel inklusive PBDE, perfluorerade ämnen eller PFAS, tennorganiska föreningar och pesticider.
Sammantaget visade resultaten att förorening av sediment i dagvattendammar är mycket komplex, med så mycket som 49 organiska föroreningar och sex spårämnen påvisade i ett enda prov. De flesta metaller hittades på alla platser, utom arsenik och kadmium, som hittades i 75 % av proverna. Sammantaget spårades 92 av de 259 organiska föroreningarna som analyserades i minst ett prov. Men ingen förorening kunde detekteras i varje prov. Mineraloljor, aldehyder, pyren (en PAH), PCB, DEHP (en ftalat) och tennorganiska föreningar påvisades i över 50 % av proverna.
I jämförelse med riktvärden för föroreningar i Sverige och Norge är zink den mest kritiska metallen medan alkylfenoler och mineraloljor verkar vara de mest kritiska organiska föroreningarna. Eftersom graden av förorening varierade kraftigt från plats till plats (med variationer ända upp till tre tiopotenser för vissa organiska föroreningar) har detta arbete visat att riskerna kopplade till sediment i dagvattendammar är olika och att en enda hanteringsstrategi inte skulle passa alla dammar.
