Hydraulisk modellering av sedimentationsraster
Urbant dagvatten för med sig stora mängder av stora och små partiklar, som ses som en betydande belastning för recipienten, särskilt som partiklarna även kan vara bärare av andra föroreningar. Partikelsedimentering i dagvattendammar är en av de vanligaste metoderna för att avlägsna suspenderade partiklar och skapa ett renare dagvattenflöde.
Merparten av dagvattnets partikelinnehåll sjunker ner till dammens botten. Efter ofta årslånga driftperioder rengörs bottendelen genom att slamskiktet sugs eller skrapas upp. En begränsande faktor vid anläggning av dagvattendammar är dammens ytbehov. En annan begränsning är återsuspension av partiklar som tidigare sedimenterats, vilket kan ske vid kraftiga regn som ger högt inflöde till dammen. Återsuspensionen uppstår om tillräcklig turbulens i vattenfasen utbildas - som sekundärt ger höga strömningshastigheter, höga nog att lyfta avsatta partiklar från slamytan.
En möjlig teknikhöjning inom detta område är att komplettera dagvattendammar med ett sedimentationsraster (BGS – Bottom Grid Structure), placerat på dammens botten. Tanken med en sådan konstruktion är att generera nedåtriktade strömvirvlar och på så vis minska yttre störning på tidigare sedimenterat material och kan därmed minska risken för återsuspension under högflödesperioder. För att nå en bättre förståelse om hur rasterutformningen påverkar såväl primär partikelsedimentering som återsuspension, konstruerades och uppfördes en fysisk hydraulisk modell i ett laboratorium vid Tjeckiens Tekniska Universitet i Prag.
Denna laborativa konstruktion möjliggör för oss i ett första skede att experimentellt ändra rastercellernas storlek, deras djup samt även cellväggarnas vinkelförhållande. Med kända yttre ramar kan sedan observeras hur sedimenterbarheten förändras under skilda flödesbetingelser. Vidare undersöks rastrets förmåga att kvarhålla bottensediment under högflödesperioder. Dessa laborativa undersökningar syftar till att ge kunskap för en optimal cellutformning, tänkt att i ett senare skede testas i fält.
