Hoppa till innehållet

Klimatets betydelse för innehållet av indikatorbakterier i dagvatten

Publicerad: 29 maj 2020

Dagvatten som härrör från regn och snösmältning är en viktig komponent i föroreningstransporten till vattenförekomster som bland annat kan användas för dricksvattenproduktion och badvatten. I Helen Galfis nyligen publicerade doktorsavhandling har potentiella källor och transportvägar av mikrobiologiska föroreningar samt andra föroreningar, så som metaller, studerats i Östersund samt i laboratorieförsök.

Den 5 maj 2020 försvarade Helen Galfi sin avhandling “Assessment of stormwater and snowmelt quality based on water management priorities and the consequent water quality parameters”. Disputationen ägde rum vid Luleå tekniska universitet med Associate Professor Jon Hathaway, The University of Tennessee, Knoxville, USA som opponent.

Det övergripande syftet med doktorsavhandlingen var att undersöka klimatets betydelse för innehållet av indikatorbakterier i dagvatten från såväl regn som snösmältning. Målen har varit att kvantifiera och bedöma innehållet av indikatorbakterier vid dagvattenutlopp från avrinningsområden med olika markanvändning, undersöka om det finns vattenkvalitetsparametrar vars koncentrationer är relaterade till indikatorbakterier och undersöka möjligheten att använda sådana parametrar som förklarande variabler vid statistisk modellering av indikatorbakteriekoncentrationer.

Genomförda fältstudier påvisade osäkerheter i uppmätta bakteriehalter och suspenderade ämnen. Vid kraftigt varierande bakteriehalter och automatiserad provtagning påverkades resultaten av rester av vattnet i provtagningsslangarna från föregående prov. Studierna visade att detta kan minimeras genom att använda kortare provtagningsslang och undvika böjar på slangen. Vidare påvisades att mängden suspenderade ämnen i dagvatten underskattades med den konventionella TSS-metoden som innebär analys på delprov istället av helprov. Felkällor i uppskattning kan minskas med hjälp av helprovsanalys; antingen den befintliga SSC-metoden (suspenderad sedimentkoncentration) eller den i denna studie föreslagna MFP (multipel filterprocedur) som innebär filtrering av hela provet genom succesivt finare filter (porstorlekar 25; 1,6 och 0,45 μm). MFP genererade resultat som var ekvivalenta med de som erhölls med SSC och det ursprungliga sedimentinnehållet i provet, vilket bekräftas genom statistiska metoder.