Forskarutbildning i reglerteknik

Publicerad: 23 augusti 2011

Forskarutbildningen inom reglerteknik är upplagd så att en forskarstuderande skall tillägna sig såväl specialistkunskap som bredd inom ämnet. Forskarutbildningen vid avdelningen skall hålla hög nivå vid en internationell jämförelse. Efter avlagd licentiatexamen skall den forskarstuderande vara förberedd för både forsknings- och utvecklingsuppgifter. Efter avlagd doktorsexamen skall den forskarstuderande självständigt kunna bedriva forsknings- eller utvecklingsverksamhet inom industri eller akademi.

Forskningsämnet

Reglerteknik omfattar teori, metoder och teknik för studium av dynamiska system och deras styrning. Det allmänna reglerproblemet är att styra ett givet system för att uppnå ett givet syfte med hänsyn till störningar och olika tekniska begränsningar. Ämnet innefattar även modellerings- och estimeringsproblem för dynamiska system.

Till sin karaktär är inte Reglerteknik knutet till någon speciell tillämpning utan ger en allmän metodik att studera, analysera och syntetisera dynamiska system. Därför är ämnet i huvudsak matematiskt metodologiskt vilket dock inte hindrar att det vetenskapliga arbetet även kan vara tekniskt tillämpat inriktade. 

Forskarutbildningen

Forskarutbildningen består av två delar; kursdel och avhandlingsdel. Licentiatexamens omfattning är 120 poäng och doktorsexamens omfattning är 240 poäng, där 60 poäng motsvarar ett års arbetsinsats. Avhandlingsdelen i forskarutbildningen utgörs av forskningsarbete samt presentation och publicering av forskningsresultat. Av den totala arbetsinsatsen i doktorsexamen om 240 poäng, skall avhandlingsdelen stå för mellan 120 och 150 poäng. För licentiatexamen är totalsumman 120 poäng och avhandlingsdelen skall vara mellan 60 och 90 poäng av denna. 

Det rekommenderas att studerande som avser avlägga doktorsexamen först avlägger licentiatexamen.

Kontakt

Ansvarig för forskarutbildningen i reglerteknik  är ämnesföreträdare