Staffan Davidsson
Staffan Davidsson, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet. Foto: Lars Andersson

Ny forskning om personligt anpassade bilar

Publicerad: 20 november 2014

Föreställ dig bilar som anpassar sig efter förarens köregenskaper eller till och med karaktärsdrag. Det låter kanske som science-fiction men ny forskning vid Luleå tekniska universitet visar att möjligheten finns.

– Än så länge är det bara möjligt i teorin men det finns få tekniska hinder för att förverkliga en sådan här utveckling, säger Staffan Davidsson, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet.

Skräddarsys för individens behov

Det är i avhandlingen Adaptive Driver Information som nyligen lades fram vid Luleå tekniska universitet som Staffan Davidsson undersökt möjligheterna till anpassningsbara bilar. Kortfattat handlar forskningen om att bilarna ska anpassa informationen efter förarens mentala arbetsbelastning, var bilen befinner sig, förarens kunskap men faktiskt också efter individens personlighet. Exempelvis kan sensationssökare behöva starkare varningssignaler och lätt uttråkade extra stimulans vid monotoni för att inte somna vid ratten.

Ska täcka in extremerna

– Genom att titta på körbeteendet går det i viss mån att förutse vilken nivå av, till exempel, sensationssökande en person har. Den kunskapen kan sedan användas för att anpassa informationen i bilen, säger Staffan Davidsson som tror att en sådan här evolution av bilarnas design skulle kunna rädda liv.

– Det är i alla fall min förhoppning. Tanken är att man med adaptivitet kan få systemet att även täcka in extremerna. Oftast designas bilarna för 90-95% av befolkningen men jag tror att de flesta olyckorna, relativt sett, sker i den grupp som ligger utanför.

Cirkeln är sluten

Staffan Davidsson är industridoktorand till vardags placerad vid Volvo Cars i Göteborg men han har också en lång och stark relation med Luleå tekniska universitet.

– Jag tog civilingenjörsexamen här 1993 på programmet som nu heter teknisk design och de åren var troligtvis de bästa i mitt liv. Nu när jag får komma tillbaka till Luleå och doktorera mer än tjugo år senare känns det som att cirkeln är sluten.