Identifiering av möjligheter till industriell symbios i framväxande gröna industriella ekosystem

Att identifiera industriell symbioser blir allt viktigare för att förbättra resurseffektiviteten och stödja en hållbar industriell utveckling. Industriell symbios innebär i stort kopplingar mellan företag för utbyte av energi, material, vatten eller andra resurser, vilket skapar både ekonomiska och miljömässiga fördelar. Professorerna Joakim Lundgren och Johan Frishammar vid Luleå tekniska universitet undersöker hur möjligheter till industriell symbios uppstår under de tidiga planeringsfaserna av industriell utveckling, med särskilt fokus på Luleå Industripark.

Projektet studerar hur möjligheter till industriell symbios kan identifieras och utvecklas innan industriella anläggningar blivit fullt operativa. Detta är särskilt relevant i Luleå Industripark, ett av Europas största projekt för grön industriell omställning, där flera stora investeringar etableras, bland annat fossilfri ståltillverkning, produktion av batterimaterial, elektro-metanol och konstgödsel samt utvinning av sällsynta jordartsmetaller. Tillsammans med redan befintliga anläggningar, såsom biogasanläggningar och luftseparationsenheter, kan dessa industrier skapa betydande möjligheter för resursdelning över företagsgränser.

Joakim Lundgren menar att ”Att tillämpa ett systemperspektiv på den industriella omställningen är nyckeln. Detta för att bättre förstå hur olika industrier och samhällsaktörer kan samarbeta, vilket är avgörande för att undvika suboptimala lösningar och skapa ett robust och framtidssäkert industriellt ekosystem.”

Studien lyfter också fram små och medelstora företags (SME) viktiga roll. Medan de stora industriföretagen genererar resursflöden kan mindre företag bidra med innovativa teknologier för att omvandla dessa till värdefulla resurser och skapa helt nya tjänster kring energiåtervinning, logistik eller resurshantering. De kan också bidra med innovativa affärsmodeller och operativ flexibilitet.

Genom intervjuer med företag, offentliga organisationer och andra intressenter fann forskarna att möjligheter till industriell symbios sällan uppstår enbart genom tekniska analyser. I stället upptäcks de ofta genom möten, workshops, informationsutbyte och samverkan mellan aktörer med olika perspektiv och kompetenser. Forskarna identifierade även flera hinder som kan försvåra utvecklingen av sådana möjligheter. Dessa inkluderar att företag arbetar utifrån olika tidshorisonter, osäkerhet kring framtida resursbehov, begränsad vilja att dela information, regulatoriska begränsningar samt bristande strategiskt engagemang för symbiosinitiativ.

Det centrala budskapet är att möjligheter till industriell symbios inte bara ”hittas”. De skapas aktivt genom en process av dialoger, förtroendeskapande, utvärderingar och gemensam planering. Tekniken är fortsatt avgörande, men framgångsrik samverkan är i lika hög grad beroende av människor och organisationer som arbetar tillsammans.

I takt med att industriområden som det i Luleå fortsätter att växa kommer deras framgång inte enbart att bero på enskilda investeringar, utan också på hur effektivt företagen kan koppla samman sina verksamheter. Att förstå hur dessa möjligheter uppstår i ett tidigt skede kan därför vara avgörande för att påskynda både regionalekonomisk utveckling och den bredare gröna omställningen.

Som Johan Frishammar förklarar: ”Utmaningen är att möjligheter till industriell symbios uppstår långt innan företagen vet exakt hur deras framtida resursbehov och resursflöden kommer att se ut. När denna säkerhet väl infinner sig kan möjligheten att utforma verksamheten för symbios redan ha gått förlorad.”