Äldrevården på Island gav nya insikter

Publicerad: 29 januari 2018

I termin fyra på sjuksköterskeprogrammet valde Mariana Alexis att göra sin verksamhetsförlagda utbildning inom äldrevården på Island. Landet lockade med sin kultur, befolkning och historia.

Vad hade du för förväntningar på resan?

– Jag hade faktiskt inte några speciella förväntningar. Jag var mer orolig över hur jag skulle kommunicera med de äldre på boendet eftersom jag inte kunde någon isländska och jag hade fått höra att de inte är så duktiga på engelska. Jag försökte lära mig några fraser innan jag reste till Island och väl på plats så lyckades jag lära mig mer vardagliga fraser och kunde göra mig förstådd. Med personalen kommunicerade jag på engelska och lite norska, eftersom många åker till Norge och jobbar, vilket fungerade jättebra.

Hur kunde dagarna se ut?

– På vardagarna gjorde jag min praktik och på helgerna gjorde jag lite utflykter för att se och uppleva mer av staden och kulturen. En vanlig dag på boendet såg ut precis som det gör på äldreboenden här hemma i Sverige. Morgonen började med rapportering och morgonmöte, sedan var det dags att dela ut medicin, utföra olika blodprov och kontroll av vitala parametrar. Mitt på dagen hade vi rond med doktorn och mot eftermiddagen var det väldigt lugnt på boendet. Då försökte vi oftast göra lite aktiviteter med de äldre. På boendet hade de väldigt många olika dagliga aktiviteter, vilket gjorde att de flesta hade något att sysselsätta sig med på dagarna och det var väldigt roligt att ta del av. Annars är det väldigt vanligt att de äldre på boenden oftast upplevs nedstämda och inaktiva på grund av brist på aktiviteter. Även i Island är en större del av sjuksköterskans jobb dokumentation och pappersarbete, vilket gjorde att de inte hade lika mycket kontakt med de äldre som undersköterskorna hade. Av den anledningen valde jag att även arbeta ihop med undersköterskorna och hjälpa till med omvårdnaden, och på så sätt kunna få bättre kontakt och skapa relation med de äldre.

Vad var den största skillnaden mot svenska äldreboenden?

– Vården bedrivs i det stora hela på samma sätt som i Sverige. Den enda skillnaden jag kunde se var att boendet har en värmefylld och hemtrevlig känsla med mycket glädje och kärlek, både till de äldre och personalen sinsemellan. Vården som förmedlas till de äldre är helt fantastisk. Personalen värnar väldigt gott om de äldre. Det syns tydligt i personalens tanke- och arbetssätt att arbetet utförs efter den unika personens villkor. Istället för patient-personal relation så ser personalen på boenden som en familjemedlem. Det krävs att upprepas att det är mycket värme, kärlek och omsorg som förmedlas till de äldre. Personalen går exempelvis aldrig förbi de boendena utan att samtala med dem eller krama om dem.

Ditt starkaste minne?

– Det måste nog vara våffeldagen som boendet hade varje onsdag och då var alla välkomna. Då var det fullt med människor som kom dit för att lyssna på live musik, dansa och sedan gå över till cafeterian i boendet för att äta våfflor och umgås.

Vad tar du med dig för erfarenheter hem till Sverige?

– Det som jag kommer bära med mig både som student och i min framtida profession som sjuksköterska är:

Omvårdnaden och bemötandet gentemot patienter. Jag som person vågar inte alltid vara personlig och komma nära patienterna, men efter att ha kommit i kontakt med den vård som bedrivs på detta boende, har jag blivit mycket duktigare på det och jag märker hur viktig det är för relationskapandet.

Att försöka vara produktiv med min tid, fast än man har ont om tid. Sjuksköterskan hade inte alltid så mycket tid med boenden då de hade så mycket pappersarbete att göra, men de försökte alltid på ett eller annat sätt skapa tid för patienten. Sjuksköterskan kunde ibland ta med sig någon av de äldre på en arbetsuppgift som skulle utföras. Exempelvis när sjuksköterskan skulle lämna prover på labbet så tog hon med sig en boende som tycker om att ta en promenad och på så sätt kunde de få lite tid ihop. Eller att sjuksköterskan satte sig med de äldre för att äta lunch och då få lite extra tid med dem. Vid dessa korta möten kunde sjuksköterskan identifiera nya vårdbehov eller bara lära känna patienten bättre, vilket är en förutsättning för relationsskapande.

En annan sak som jag kommer ha med mig är att sjuksköterskorna på boendet använde icke-farmakologiska medel i första hand istället för farmakologiska medel. Personalen var väldigt duktiga på att använda sig av exempelvis musikterapi och essentiella oljor som lugnande medel. Även trädgårdsarbete och djurterapi användes för ökat välbefinnande hos de äldre. Det var väldigt intressant och lärorikt att få ta del av denna typ av omvårdnadsåtgärder och få observera vilken god effekt den hade på de äldre.

Vad skulle du vilja råda någon som funderar på att göra sin VFU utomlands?

– Ta chansen och gör det. Förutom ett minne för livet och nya kontakter så är det en stor erfarenhet och en möjlighet till personlig utveckling. Det är lite extra arbete både innan och efter VFU:n, men det är det värt. Jag tycker att det är viktigt att lära sig språket eller några fraser för att kunna göra sig förstådd. Ta vara på tiden och se till att uppleva så mycket så möjligt både på praktikplatsen och av landet.

Varför sökte du programmet vid Luleå tekniska universitet?

– Det som lockade mig till Luleå tekniska universitet var nog mest det goda ryktet om universitetet och sjuksköterskeutbildningen. Dessutom går programmet på distans, vilket passade mig helt perfekt.

Hur är det att läsa programmet vid Luleå tekniska universitet?

– Jag har tidigare läst på både Örebro universitet och Mälardalens högskola och om jag skulle jämföra så är Luleå tekniska universitet den bästa skolan med hjälpsamma, kunniga och pedagogiska lärare som alltid finns tillgängliga när man behöver stöd och vägledning. Luleå tekniska universitet har verkligen lagt ned tid och utformat ett bra sjuksköterskeprogram och tar verkligen till sig förslag och kritik som studenterna kommer med.

Vad lockar med att arbeta som sjuksköterska

Att få hjälpa människor, göra en skillnad och att man kan jobba inom så många olika områden, samt att det finns jobb inom yrket. 

Vad vill du göra i framtiden?

 Jag har tänkt jobba något år som sjuksköterska för att sedan vidareutbilda mig till specialistsjuksköterska, antigen inom akutsjukvård eller psykiatri.