Reaktioner vid kris och drama

Publicerad: 28 mars 2018

Att vi reagerar vid en kris är helt naturligt och precis som det skall vara. Hur du reagerar på en kris beror på vad som utlöst den, om den utlösande händelsen kommer plötsligt, dina individuellt inlärda sätt att hantera svåra situationer och hur stark påfrestningen är.

Ett stabilt nätverk fungerar ofta stabiliserande. Barn och unga vuxna som inte har tidigare kriser bakom sig och utvecklade hanteringsstrategier, behöver ofta stöd vid kriser.

När olyckan händer eller när man får ett allvarligt besked är det svårt att genast förstå vad som hänt. Många får overklighetskänslor och upplever en känslomässig förlamning.  Det kan kännas ganska kaotiskt inombords, trots att många på ytan kan verka lugna.

Så småningom, en kort stund, en dag eller flera, börjar vi förstå att det som hänt verkligen har  hänt, även om det kanske på något plan fortfarande känns overkligt. Det kan kännas både tankemässigt och känslomässigt förvirrande i början eftersom det är svårt att acceptera att livet påtagligt förändrats.

Oro, nedstämdhet, rädsla och humörsvängningar är naturliga reaktioner under den första tiden. Sömnsvårigheter, koncentrations – och minnessvårigheter är vanliga samt att man kan ha svårt att tänka på något annat än det som hänt. Det är också vanligt under allvarliga kriser att man kan känna sig ovanligt närvarande och skärpt, alert att handla och känna förtröstan.

Efter en tid börjar det bli möjligt att kunna börja jobba med och inte mot de nya livsomständigheterna. Att anpassa sig till nya livsomständigheter kan ta tid. Man sörjer det man förlorat, skapar sig erfarenheter av det som hänt och omvärderar sådant man tidigare tagit för givet. Med tiden stabiliseras också den psykiska balansen.

Många beskriver att de kommer vidare i livet med stärkt självkänsla och att de lärt sig något nytt om livet och om sig själva, även om de helst sluppit vara med om det som utlöste krisen.

Efterreaktioner vid traumatiskahändelser är vanliga:

  • Ångest, rädsla. Många upplever otrygghet i sitt vardagsliv när något som man inte förväntar sig skall hända ändå händer. Det kan vara svårt att vara ensam och man känner sig rastlös och orolig i kroppen.
  • Påträngande minnen. Särskilt vanligt för den som varit med om katastrofen. Alla sinnesintrycken samlas och återupplevs i både vaket tillstånd och sömnen. Synintryck är vanligast. De kan hjälpa till i integreringen av minnet, och kan om de kvarstår under en längre tid vara en indikation på att man bör söka hjälp.
  • Minnes- och koncentrationssvårigheter. Tankebanorna avbryts ständigt av tankar på eller återupplevande av katastrofen eller förlusten. Studieprestationerna försämras och ju större egna/andras krav på prestation är desto svårare kan det vara att klara av sina studier.
  • Sömnstörningar förekommer ofta. Vanligen insomningssvårigheter, och att man vaknar upp under natten i samband med katastrofdrömmar eller andra mardrömmar. Om vi försöker att inte tänka på traumat i vaket tillstånd (tränger undan) resulterar det oftare i sömnstörningar och mardrömmar.
  • Kroppsliga besvär som rastlöshet, oro, muskelvärk, huvudvärk och mag- och tarmproblem är vanliga.
  • Överlevnadsskuld. Med det menas den svårighet överlevande vid katastrofer kan ha att försona sig med att andra dött, medan de själva fick leva. Reaktionerna kan bygga på vad man gjorde eller inte gjorde.
  • Sorgsenhet/ depression. Sorg och gråt förekommer naturligt. Reaktionerna kan förstärkas om de drabbade själva har befunnit sig i dödsfara. Hos personer som förlorat nära anhöriga blir självfallet saknaden, smärtan, längtan och gråten mera uttalad. Det är lika naturligt att måendet pendlar mellan sorg och glädje, att man ibland känner sig som vanligt eller kan känna engagemang i livet, det är ett tecken på att kroppen tar hand och integrerar det som hänt.
  • Självmordstankar/planer. Vid återkommande självmordstankar är detviktigt att söka professionellt stöd.
  • Irritabilitet och ilska. Vrede och irritabilitet kan anta olika former. Den kan riktas mot individen själv, hjälpare eller mot familj och vänner.
  • Tankar, känslor och minnen av tidigare trauman kommer tillbaka. Om tidigare trauman finns dyker dessa upp i samband med den nya krisen och det kan bli mycket belastande för den drabbade. Det kan då vara bra att söka samtalsstöd.
  • Relationen till andra kan bli försvårad om den drabbade isolerar sig. Omgivningens uppmärksamhet kan vara intensiv till en början, och kan tyvärr vara kortvarig. Det kan bli till en svårighet, då saknaden och längtan ofta upplevs starkast när det gått en tid och man skall tillbaka till sin vardag. Viktigt att vänner/studiekamrater är medvetna om att behovet av stöd finns under en lång tid.