Kris och sorg

Kris innebär att det har hänt något allvarligt i livet som är svårt att hantera och som gör att vi tillfälligt tappar fotfästet. Krisen är både en reaktion på det som hänt och en tid för anpassning till den nya verkligheten.

En livskris kan utlösas av till exempel separation, otrohet, egen sjukdom eller en anhörigs sjukdom. När man är mitt uppe i krisen så känns den svår att bearbeta men det går oftast bra med tiden.

Utvecklingskriser är en del av människans psykologiska utveckling. De kan uppstå vid viktiga övergångar i livet, till exempel när man börjar studera vid universitet, eller avslutar en utbildning och skall påbörja arbetslivet. Det är perioder då man är extra sårbar. Om det då dessutom händer något utöver detta så upplevs det ofta som om bägaren rinner över.

En tredje typ av kris är den som kan inträffa i samband med plötsliga och oväntade händelser. Det kan till exempel vara hastiga dödsfall, akut sjukdom, olyckor och katastrofer samt våld och hot. Man har inte fått tid till att förbereda sig. Många beskriver det som om de fått ett knockout-slag.

Upplevelsen kan vara så kraftfull att den raserar våra föreställningar om oss själva, andra ochvärlden vi lever i. Även den här typen av kriser klarar de flesta att ta sig igenom om man får stöd från människor i ens närhet.

Många personer kan också under en tid behöva mer professionell hjälp för att orka ta itu med konsekvenserna av det som hänt.

Hur du kan hjälpa dig själv

- En liten handbok i att ta hand om dig själv vid kriser och vart du kan söka stöd

När livet krisar. Upplevelsen av en kris/dödsfall kan vara så kraftfull att den raserar våra föreställningar om oss själva, andra och världen vi lever i. De flesta klarar att ta sig igenom kriser om man får stöd från människor i ens närhet.

I handboken nedan kan du få förståelse för dina reaktioner och hur du kan hjälpa dig att gå vidare.

När livet krisar..

Kris innebär att det har hänt något allvarligt i livet som är svårt att hantera och som gör att vi tillfälligt tappar fotfästet. Krisen är både en reaktion på det som hänt och en tid för anpassning till den nya verkligheten.

En livskris kan utlösas av till exempel separation, otrohet, egen sjukdom eller en anhörigs sjukdom. När man är mitt uppe i krisen så känns den svår att bearbeta men det går oftast bra med tiden.

Utvecklingskriser är en del av människans psykologiska utveckling. De kan uppstå vid viktiga övergångar i livet, till exempel när man börjar studera vid universitet, eller avslutar en utbildning och skall påbörja arbetslivet. Det är perioder då man är extra sårbar. Om det då dessutom händer något utöver detta så upplevs det ofta som om bägaren rinner över.

En tredje typ av kris är den som kan inträffa i samband med plötsliga och oväntade händelser. Det kan till exempel vara hastiga dödsfall, akut sjukdom, olyckor och katastrofer samt våld och hot. Man har inte fått tid till att förbereda sig. Många beskriver det som om de fått ett knockout-slag. Upplevelsen kan vara så kraftfull att den raserar våra föreställningar om oss själva, andra och världen vi lever i. Även den här typen av kriser klarar de flesta att ta sig igenom om man får stöd från människor i ens närhet. Många personer kan också under en tid behöva mer professionell hjälp för att orka ta itu med konsekvenserna av det som hänt.

Reaktioner vid kriser

Att vi reagerar vid en kris är helt naturligt och precis som det skall vara. Hur du reagerar på en kris beror på vad som utlöst den, om den utlösande händelsen kommer plötsligt, dina individuellt inlärda sätt att hantera svåra situationer och hur stark påfrestningen är. Ett stabilt nätverk fungerar ofta stabiliserande. Barn och unga vuxna som inte har tidigare kriser bakom sig och utvecklade hanteringsstrategier, behöver ofta stöd vid kriser.

När olyckan händer eller när man får ett allvarligt besked är det svårt att genast förstå vad som hänt. Många får overklighetskänslor och upplever en känslomässig förlamning.  Det kan kännas ganska
kaotiskt inombords, trots att många på ytan kan verka lugna.Så småningom, en kort stund, en dag eller flera, börjar vi förstå att det som hänt verkligen har  hänt, även om det kanske på något plan fortfarande känns overkligt. Det kan kännas både tankemässigt och känslomässigt förvirrande i början eftersom det är svårt att acceptera att livet påtagligt förändrats.

Oro, nedstämdhet, rädsla och humörsvängningar är naturliga reaktioner under den första tiden. Sömnsvårigheter, koncentrations – och minnessvårigheter är vanliga samt att man kan ha svårt att tänka på något annat än det som hänt. Det är också vanligt under allvarliga kriser att man kan känna sig ovanligt närvarande och skärpt, alert att handla och känna förtröstan.

Efter en tid börjar det bli möjligt att kunna börja jobba med och inte mot de nya livsomständigheterna. Att anpassa sig till nya livsomständigheter kan ta tid. Man sörjer det man förlorat, skapar sig erfarenheter av det som hänt och omvärderar sådant man tidigare tagit för givet. Med tiden stabiliseras också den psykiska balansen. Många beskriver att de kommer vidare i livet med stärkt självkänsla och att de lärt sig något nytt om livet och om sig själva, även om de helst sluppit vara med om det som utlöste krisen.

Efterreaktioner vid traumatiskahändelser är vanliga:

  • Ångest, rädsla. Många upplever otrygghet i sitt vardagsliv när något som man inte förväntar sig skall hända ändå händer. Det kan vara svårt att vara ensam och man känner sig rastlös och orolig i kroppen.
  • Påträngande minnen. Särskilt vanligt för den som varit med om katastrofen. Alla sinnesintrycken samlas och återupplevs i både vaket tillstånd och sömnen. Synintryck är vanligast. De kan hjälpa till i integreringen av minnet, och kan om de kvarstår under en längre tid vara en indikation på att man bör söka hjälp.
  • Minnes- och koncentrationssvårigheter. Tankebanorna avbryts ständigt av tankar på eller återupplevande av katastrofen eller förlusten. Studieprestationerna försämras och ju större egna/andras krav på prestation är desto svårare kan det vara att klara av sina studier.
  • Sömnstörningar förekommer ofta. Vanligen insomningssvårigheter, och att man vaknar upp under natten i samband med katastrofdrömmar eller andra mardrömmar. Om vi försöker att inte tänka på traumat i vaket tillstånd (tränger undan) resulterar det oftare i sömnstörningar och mardrömmar.
  • Kroppsliga besvär som rastlöshet, oro, muskelvärk, huvudvärk och mag- och tarmproblem är vanliga.
  • Överlevnadsskuld. Med det menas den svårighet överlevande vid katastrofer kan ha att försona sig med att andra dött, medan de själva fick leva. Reaktionerna kan bygga på vad man gjorde eller inte gjorde.
  • Sorgsenhet/ depression. Sorg och gråt förekommer naturligt. Reaktionerna kan förstärkas om de drabbade själva har befunnit sig i dödsfara. Hos personer som förlorat nära anhöriga blir självfallet saknaden, smärtan, längtan och gråten mera uttalad. Det är lika naturligt att måendet pendlar mellan sorg och glädje, att man ibland känner sig som vanligt eller kan känna engagemang i livet, det är ett tecken på att kroppen tar hand och integrerar det som hänt.
  • Självmordstankar/planer. Vid återkommande självmordstankar är detviktigt att söka professionellt stöd.
  • Irritabilitet och ilska. Vrede och irritabilitet kan anta olika former. Den kan riktas mot individen själv, hjälpare eller mot familj och vänner.
  • Tankar, känslor och minnen av tidigare trauman kommer tillbaka. Om tidigare trauman finns dyker dessa upp i samband med den nya krisen och det kan bli mycket belastande för den drabbade. Det kan då vara bra att söka samtalsstöd.
  • Relationen till andra kan bli försvårad om den drabbade isolerar sig. Omgivningens uppmärksamhet kan vara intensiv till en början, och kan tyvärr vara kortvarig. Det kan bli till en svårighet, då saknaden och längtan ofta upplevs starkast när det gått en tid och man skall tillbaka till sin vardag. Viktigt att vänner/studiekamrater är medvetna om att behovet av stöd finns under en lång tid.

Att ta hand om sig själv vid en kris är viktigt

  • Prata om det som hänt med någon som du känner dig trygg med. Håll kontakt med dina vänner/ din familj och acceptera dina reaktioner som normala uttryck vid en onormal händelse. Ibland kan vänner/studiekamrater ha svårt att ta kontakt av rädsla för vad de inte vet vad de skall säga. Det är bra om du tar kontakt med dina vänner och andra viktiga personer i din omgivning och berättar hur du vill få stöd. Det sociala nätverket är det viktigaste stödet och ger den bästa hjälpen under den första tiden och inte att få prata igenom händelsen/bearbeta den med en professionell direkt efter en traumatisk händelse. Modern forskning visar att sådana ingående samtal med fokus på berättandet och känslor kring det som inträffat faktiskt kan störa återhämtningen och försvårar människans inneboende läkande kraft att hantera kriser. Dock kan studenthälsan vara till hjälp om du av olika anledningar inte kan söka stöd hos ditt vanliga sociala nätverk
  • Acceptera att du inte orkar lika mycket under en tid, det är naturligt. Tillåt dig att ta det lite lugnare. Om du upplever problem att klara studierna under den första tiden är det viktigt att så snart som möjligt ta kontakt med din lärare eller med din studievägledare för att underlätta studiesituationen. Att pressa sig själv för mycket kan påverka dig negativt på lång sikt.
  • Rör på dig. Ta en promenad med någon du tycker om. Krisen innebär mycket stresshormoner i kroppen som du behöver få utlopp för. Fysisk träning är bra då du sover bättre och spänningar i muskler försvinner. Du får också tillfälle att ”koppla av” från dina tankar och sorgen.
  • Se till att äta och dricka. Många tappar aptiten, men det är viktigt att få i sig näring. Soppa, filmjölk och frukt brukar fungera.
  • Ta hand om dig själv och unna dig saker som du tycker om. Det kan till exempel vara att bada, basta, få massage eller lyssna på musik.
  • Återgå till dina vanliga rutiner. Återgå till studierna så snart du orkar och försök att komma tillbaka till dina normala rutiner. Det skapar trygghet och motverkar isolering.
  • Vid sömnproblem kan det vara bra att använda sig av avslappningsövningar innan du skall sova. Var försiktig med lugnande mediciner och alkohol. Alkoholen förstärker nedstämdheten under sorgen och ger ofta negativa upplevelser.
  • En del blir hjälpta av att skriva dagbok. Det kan ge perspektiv på upplevelserna.

Ge mig sinnesro,
Att acceptera det jag inte kan förändra,
Mod att förändra det jag kan,
Och förstånd att inse skillnaden.

Hur kan jag själv jobba med acceptans av det jag inte kan förändra, det som faktiskt hänt, hur jag känner och tänker kring det som inträffat?

Det kan vara genom att öva sig i att se sina tankar och känslor som vågor som kommer och går och som vi inte behöver ta bort.

Ofta när vi endast vill bli av med obehag så skapar vi oss ofta ett nytt obehag på lång sikt genom att till exempel undvika jobbiga situationer för att det är jobbigt på kort sikt. Genom att använda alkohol, narkotika, tobak som ett sätt att undvika att känna tankar och känslor. Också när vi tränar väldigt mycket för att bli av med obehag, äter för lite eller för mycket mat, tröstäter godis. När vi allt mer skjuter upp studierna och istället sitter allt mer framför datorn, tv och spel. När vi ägnar stor del av dagen åt att grubbla för att på så vis bli av med det jobbiga.

Ett sätt att jobba med praktisk acceptans av det som hänt är att öva medveten närvaro.

Medveten närvaro innebär att vara uppmärksam på ett speciellt sätt, avsiktligt, i nuet och utan att värdera och döma. Det betyder inte att vi gillar det som hänt eller resignerar utan det är ett aktivt förhållningssätt till livet och till vad livet ger oss av kriser och möjlig utveckling.

Om du vill lära dig mer om medveten närvaro eller blir nyfiken på vad acceptans skulle kunna betyda för dig i din krishantering så är du välkommen att höra av dig till kuratorerna på studenthälsan.

Studenthälsan erbjuder

Studenthälsan ingår i Universitets krisorganisation och finns som stöd vid kris och vid dödsfall. Vi finns som stöd på gruppnivå och individuell nivå.