Talängslan

Talängslan innebär ett obehag i att prata inför andra och är en vanlig typ av social ångest som kännetecknas av ett upplevt hot om utvärdering från publiken. Det finns många olika studier kring talängslan, men uppskattningsvis upplever cirka 15-20 % av den vuxna befolkningen talängslan.

När man är talängslig behöver det inte innebära att man är det i alla sociala sammanhang. Det är individuellt vad och när det upplevs som jobbigast. Det kan vara så att man är rädd i flera olika situationer men det kan också vara så att man är rädd i en specifik situation. Ofta utgör talängslan ett ganska stort lidande och blir hindrande i studierna eller i livet i övrigt.

Talängslan medför ofta att man inte kan göra sig själv rättvisa i sina studier. Dessutom är det vanligt med extremt höga egna prestationskrav vid talrädsla. Det finns gott om forskning som visar på ett samband mellan talängslan och perfektionistiska personlighetsdrag.

Svårigheterna med talängslan kan bland annat vara att man tycker att det är jobbigt inför, under talsituationen och det är också vanligt att man efteråt ältar eller har en kritisk efterbearbetning av sin prestation.

Vi människor använder ofta undvikanden eller så kallade säkerhetsbeteenden för att slippa undan eller minska obehag. Säkerhetsbeteenden kan beskrivas som strategier som syftar till att sänka ångest eller förhindra att ens rädslor ska bli sanna – att den tänkta katastrofen ska inträffa. Sådana katastroftankar handlar ofta om en oro för att bli utvärderad och att en framtida social katastrof ska inträffa, t.ex. att andra ska se hur nervös jag är eller att nervositeten kommer att göra så att jag svimmar.

Vanliga säkerhetsbeteenden kan vara att läsa innantill eller undvika ögonkontakt. Det är lätt att tro att dessa strategier kan hjälper mot att förhindra katastrofen, men ironiskt nog kan dessa försök göra det motsatta. Det problematiska med alla säkerhetsbeteenden är att man börjar förlita sig på att det är säkerhetsbeteendena som gör att man klarar av den jobbiga situationen.

Exponering är enligt forskningen det mest framgångsrika sättet att få bukt med talängslan. Exponering innebär att stegvis utsätta sig för jobbiga talsituationer och få en nyinlärning om att ångestreaktionen i kroppen kan sjunka av sig självt, eller insikten om att man kan göra saker fastän man har hög ångest.

Forskning visar att säkerhetsbeteenden har en viktig roll i hur framgångsrik exponeringen blir. Man kan bli så upptagen av att hålla på med sina egna tricks att man tappar fokus på uppgiften, eller inte får uppleva talsituationen fullt ut. Säkerhetsbeteenden förhindrar alltså chansen till verklig exponering inför det som uppfattas som obehagligt. Om man successivt arbetar bort sina säkerhetsbeteenden blir exponeringen mer effektiv och kroppen och hjärnan får bättre chanser till nyinlärning.

Många som har talrädsla vill gärna bota den, ta bort den eller få den att försvinna. Det är en fullkomligt adekvat önskan. Att utsätta sig för det som är jobbigt/obehagligt är svårt. När man däremot vet varför det är viktigt för en själv och varför man vill göra det kan det underlätta att stå ut med obehaget.

Hur du kan hjälpa dig själv

Talängslan är ofta något som man kämpat med länge. Här kommer några tips och råd om hur man kan jobba vidare på egen hand:

Genom att ta ut riktningen, varför det är viktigt för dig att jobba vidare med detta, kan du få fatt i din motivation och på så sätt förmå dig att ”stå ut i obehaget” och ta klivet att faktiskt göra det – att tala inför andra. 

Stanna upp i obehaget, observera och lär känna dina beteenden, kroppsliga och tankemässiga reaktioner.

Experimentera med alternativa beteenden och försök hitta någon form av flexibilitet att våga tala i olika situationer. Reflektera över hur du vanligtvis brukar göra och se hur det blir när du gör på ett annorlunda sätt än vad du är van vid.

Träna dig på att våga möta de du talar till, förbered dig lagom mycket och ta pauser istället för att t.ex. hoppa över delar eller prata snabbt för att få situationen överstökad.

Vardagsträna t.ex. genom att räcka upp handen i föreläsningssalen, redovisa utan manus eller be om hjälp i affären.

Studenthälsan erbjuder

Studenthälsan erbjuder varje termin föreläsningar om ”Våga tala – om talängslan bland studenter” samt en helgkurs i ”Våga tala”.

Våga Tala-kursen vilar på KBT/ACT-grund och riktar sig till studenter som upplever svårigheter att tala i eller inför en grupp samt att det blir hindrande i studierna och/eller i vardagen. Under helgkursen arbetar vi med att möta rädslan och obehaget som uppkommer i talsituationer och varvar såväl teoretiska moment som praktiska övningar med samtal och hemuppgifter.