Linh gör fältstudie i Dar es Salaam om mer hållbara byggmaterial

Med stöd från Minor Field Studies reste Linh till Dar es Salaam i Tanzania för att undersöka hur sandcrete blocks, ett av de vanligaste byggmaterialen i regionen, kan optimeras för att minska användningen av cement och därmed klimatpåverkan. Genom intervjuer, egna mätningar och arbete direkt på lokala blockfabriker kombinerades teknisk analys med praktisk samhällsnytta i en stad som växer snabbt.

Vad fick dig att söka Minor Field Studies och varför valde du just det land och ämne som du gjorde?

Jag hade tidigt en tydlig vision för mitt examensarbete. Jag ville utforska hållbara byggmaterial i
utsatta områden. Efter att ha tagit kontakt med organisationer som Engineers Without Borders, Habitat
for Humanity och Arkitekter utan gränser så parades jag ihop med min handledare Raine Isaksson,
som har ett långt samarbete med partners i Dar es Salaam. Valet föll på Tanzania då landet står inför
en enorm befolkningstillväxt, vilket ställer höga krav på byggsektorn. Jag studerar Sandcrete blocks,
det dominerande byggmaterialet i regionen. Mitt mål är att hitta sätt att optimera materialet för att
minska användningen av cement, som är en stor bidragande faktor för växthusutsläppen. MFS blev
gav mig möjligheten att kombinera det tekniska med verklig samhällsnytta på plats.

Hur såg dina fältstudier ut i praktiken, hur såg en vardag ut?

Ingen dag är den andra lik! Mitt arbete pendlar mellan möten med lokala NGO:s och mycket konkret
'hands-on'-arbete ute i fält. En vanlig dag kan innebära besök vid småskaliga blockfabriker där jag
intervjuar chefer och arbetare, för att i nästa stund plocka fram måttbandet och räkna på dimensioner
och materialmängder. Det är en spännande mix av datainsamling och att faktiskt vara där det händer,
mitt i produktionen.

Vad var mest utmanande under din tid utomlands och hur hanterade du det?

Den största utmaningen har varit en kombination av språket och de kulturella barriärerna. Trots att jag
rest mycket tidigare i både Asien och Europa, är Tanzania något helt annat, det finns en dynamik och
en social kod här som är svår att beskriva innan man upplevt den.

Många av de lokala blocktillverkarna driver inte registrerade företag, vilket naturligt gör dem
avvaktande mot utomstående som kommer och ställer frågor. I dessa lägen har min lokala handledare,
Joseph, varit helt ovärderlig. Utan hans kontaktnät och förklara mitt syfte (på swahili) hade fältstudien
inte varit möjlig.

Rent metodologiskt har fältstudien krävt en hel del kreativ problemlösning. Jag märkte tidigt att det
var svårt att få fram helt tillförlitlig data genom enbart intervjuer. Siffror kring produktion och
blandningsförhållanden tenderar ibland att 'förskönas' eller rundas av uppåt. För att säkerställa att min
forskning faktiskt vilar på korrekt grund, har jag landat i en metod där jag triangulerar min data: jag
lyssnar på vad fabrikerna berättar, men genomför sedan egna kontrollmätningar och fysiska
beräkningar på plats. Det är ett tidskrävande men nödvändigt för att få en sanningsenlig bild av
produktionen.

Privat har den största omställningen varit den begränsade rörligheten. Att ständigt behöva förhålla sig
till säkerhetsrekommendationer och inte kunna röra sig fritt på egen hand har stundtals känts
isolerande och begränsande för ens självständighet. Det har varit en prövning att vara 'fast' på hotellet
under kvällar och helger och ibland dagar om jag inte har sällskap. Jag har löst detta genom många
samtal med familj och vänner i Sverige, samt kommunikation med andra MFS-studenter som befinner
sig i liknande situationer

Vad var det bästa eller mest minnesvärda?

Det absolut mest minnesvärda är de mänskliga mötena och de perspektivskiften de fört med sig. Att
möta alla dessa fantastiska människor ute på fabrikerna och i staden och försöka förstå varandra med
teckenspråk och skratt, trots att vi inte delar ett gemensamt språk, är en otrolig upplevelse. Det har
gett mig en rejäl dos ödmjukhet, här är det jag som är den okunniga som inte kan de lokala koderna
eller reglerna, vilket tvingar en att vara extremt lyhörd. Det är en social skola som man aldrig kan läsa
sig till i en kursplan och som sträcker sig långt utanför mitt examensarbete.

Något som också har påverkat mig djupt är den inställning till hjälpsamhet jag sett här. Jag har mött
personer som går genom eld och vatten för att hjälpa andra, även mig som de aldrig träffat tidigare,
utan att förvänta sig något tillbaka. Att se det engagemanget på nära håll har gett min egen motivation
ett rejält uppsving. Studien handlar inte längre bara om examensarbetets siffror i ett excel utan jag att
det finns människor bakom varje siffra i mitt arbete. Det har gjort hela projektet mycket viktigare för
mig personligen.

Vad skulle du säga till en student som funderar på att söka ett MFS-stipendium men tvekar?

Tveka inte, SÖK! Ja, det kan vara utmanande och stundtals ensamt, men vinsterna väger så mycket
tyngre. Att få göra sitt examensarbete i en miljö där ens kunskap faktiskt gör skillnad, samtidigt som
man får ett enormt personligt utbyte, är en unik chans som jag kan tänka mig inte kommer så ofta. Det
är det perfekta sättet att avsluta studierna på, genom att se världen och bidra till en mer hållbar framtid
på samma gång.