”Lärare som brinner för ämnet”
Katrine Thelander, Skummeslövsstrand, känner att det fattas kompetens inom den palliativa vården, där allt fler patienter har en psykiatrisk diagnos. Hon vill utveckla den palliativa vården och sprida kunskap till kollegorna om hur patienterna med psykisk ohälsa kan bemötas.
Hej, vem är du?
– Jag är 36 år gammal, har varit sjuksköterska sedan 2009 och jobbat lite här och där sedan dess både inom slutenvård och hemsjukvård – men aldrig inom psykiatrin. Jag har två barn varannan vecka. Jag drivs av mänskliga möten och att möta personen bakom diagnosen.
Vad jobbar du med?
– Jag jobbar med avancerad sjukvård i hemmet på palliativa enheten i Ängelholm i Skåne. Vi träffar mest inskrivna patienter med cancer, men även andra sjukdomar i palliativt skede. Gemensamt är att de är i behov av specialiserad vård i hemmet. Vi jobbar i läkarledda multidisciplinära team och jobbar dygnet runt i tre skift.
Varför valde du att söka till den nystartade helt nätbaserade specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård?
– Jag har helt ärligt aldrig haft någon positiv kontakt med psykiatrin. Jag svor i början av min grundutbildning att jag aldrig skulle jobba inom psykiatri och har lyckats hålla mig ifrån det. Men med tiden har jag känt att det fattas kompetens, både för min egen del, men också inom den palliativa vården. Vi ser fler och fler palliativa patienter hos oss som även har en psykiatrisk diagnos och vi lyckas inte helt att ta hand om helheten. Det blir mest fokus på cancer, symptomen kring det och vi glömmer bort det andra, inte medvetet, men i brist på kunskap.
Hur är det att läsa en utbildning som är helt nätbaserad?
– Jag läste hela min grundutbildning på distans och vet hur bra jag trivs med detta upplägg. Jag är både strukturerad, men också lätt distraherad. Jag tycker det är fantastisk att kunna bestämma över sin egen tid. När man jobbar och har barn är det för min del bra att kunna läsa effektivt i fem timmar och känna sig nöjd med det. Har man redan en arbetsplats och ett väldigt aktivt liv vill man gärna undvika att använda tiden på att resa till universitet och vara där en hel dag.
Vad tycker du är fördelarna med det nätbaserade upplägget?
– Upplägget är väldigt strukturerat och man vet exakt vad man ska göra och när. Man bockar av när man blir färdig. Våra lärare finns tillgängliga när det behövs och man lär känna andra sjuksköterskor från hela landet. Man kan jobba samtidigt som man läser. Min arbetsplats är väldigt flexibel och har gjort det möjligt för mig att jobba kvar på heltid med vissa studiedagar och jag får lov att plugga på jobbet när det är lugnt. Om inte det vore för detta stöd skulle det inte känts lika enkelt för mig. Jag ser egentligen bara fördelar med att läsa en specialistutbildning på detta sätt.
Vad är utmaningen med att utbildningen är helt nätbaserad?
– Det krävs disciplin, man måste ta sig tiden att läsa och man sitter mycket själv. Jag har dock fått bra kontakt med en annan student, Sofia, och vi kommunicerar nästan dagligen och hjälps åt när det blir lite tufft. Vi har aldrig träffats och det är såklart lite speciellt att prata så mycket med någon man aldrig har träffat i verkliga livet. Men man känner sig aldrig ensam.
Hur fungerar kontakten med lärarna?
– Jag har så mycket beundran och respekt för våra lärare och hela upplägget. Jag har som sagt alltid varit lite skeptisk till psykiatrin, men redan från dag ett har jag bara mötts av super professionella väldigt kunniga lärare som brinner så mycket för ämnet att det lyser hela vägen från Luleå till Skåne. Jag anser att våra lärare och undervisare är psykiatrins rockstjärnor. Ibland får jag nypa mig i armen över att jag får lov att sitta varannan tisdag och lyssna på dessa människor sprida sin kunskap helt gratis. Det är en väldigt hög nivå på både lärare och läkare som undervisar. Man kan alltid mejla eller ringa om man undrar något och det finns gott om tid för frågor.
Hur fungerar kontakten med andra studenter?
– Varannan tisdag träffas vi i vår seminariegrupp där vi reflekterar mycket skriftligt tillsammans, vilket är en del av arbetsuppgifterna från gång till gång. Man lär känna dom andra in sin grupp ganska väl och delar med sig av olika erfarenheter. Det är extra viktigt för mig som inte har någon erfarenhet från psykiatrin.
Har utbildningen förändrat hur du ser på ditt arbete?
– Ju mer man vet, ju mer vet man att man inte vet. Kunskap ger mersmak. Jag har definitivt fått en ny syn på den psykiatriska diagnosen och på vilket sätt det kan påverka en patient livet igenom. Jag har fått en ny tillgång till mitt arbete och reflekterar mycket mer över vården och hur man kan undvika att stigmatisera patienter med psykiska besvär.
Vad har du för framtidsplaner?
– Innan jag började läsa tänkte jag aldrig att jag skulle vilja jobba inom psykiatrin, men jag inser att det handlar mycket om okunskap. Jag känner efterhand som tiden går och ju fler jag träffar på inom psykiatrin att det kanske inte är helt omöjligt att jag går den vägen i framtiden. Men just nu vill jag försöka utveckla den palliativa vården och sprida kunskap till mina kollegor hur vi kan bemöta den svårt sjuka patienten som dessutom är drabbad av psykisk ohälsa.
Vad skulle du vilja ge för tips och råd till den som funderar på att söka utbildningen?
– Tveka inte. Jag trodde det skulle vara svårt att komma igång med att läsa igen. Jag var lite rädd för att jag glömt allt och att jag inte skulle fixa det. Jag har svårt att ens läsa en skönlitterär bok. Men det har inte varit något problem. Självklart är vissa ämnen svårare än andra, men det är inget nytt. Hitta någon i gruppen som har lite samma livssituation som du själv för man kan alltid hjälpa varandra och skratta lite åt något som känns svårt. För min del måste jag ha en rutin. Dagen jag pluggar går jag upp tidigt och läser effektivt från klockan 8-14 med någon liten rast. Jag sitter på en obekväm stol vid mitt hårda köksbord och skriver noteringar om det jag läser, annars funkar det inte.
Uppdaterad: