Ludvig gick rakt ut till jobb som metallurg

Ludvig Ånnhagen visste inte vad som väntade när han sökte till utbildningen och flyttade till Luleå. Idag arbetar han som metallurg i en bransch där efterfrågan är stor och vägen till jobb ofta är kort.

Berätta kort om dig själv!

– Jag är uppvuxen i Trollhättan och flyttade upp till Luleå lite på måfå. Efter gymnasiet jobbade jag ett år i Oslo och ville komma långt hemifrån. Jag hittade utbildningen civilingenjör hållbar process- och kemiteknik och sökte till LTU utan att egentligen ha så bra koll på Luleå. Det gick bra. Vi var en ganska liten klass med bra gemenskap, och jag hittade vänner för livet.

Hur såg din väg från studier till jobb ut?

– Det är inte svårt att få jobb, man är extremt eftertraktad. Det är så få som utbildar sig till metallurger, så många vill anställa dig. Det handlar mer om vad du själv vill jobba med. Jag skrev mitt examensarbete och fick anställning direkt på samma ställe. Så har det varit för de flesta av mina kompisar också, det gick ganska fort för dem att få jobb. Jag har fortfarande kontakt med mina lärare och ställer “dumma frågor”. Vi har till och med varit kollegor, vilket har varit väldigt värdefullt.

– Under utbildningen kommer man nära både lärare och bransch. Man släpps in i en värld där metallurgi presenteras som något intressant och roligt. Vi gjorde många studieresor och fick se verksamheter i verkligheten, till exempel gruvor, anläggningar och smältverk. Det gav en väldigt bra förståelse för verkligheten, inte bara teori och presentationer.

Vad gör du idag och vad är det bästa med ditt jobb?

– Jag arbetar som metallurg och jobbar bland annat med hur man kan minska koldioxidutsläpp och använda restmaterial i nya applikationer. Det kan till exempel handla om hur slagg kan användas i cement eller som bindemedel.

Vilket råd skulle du ge till någon som funderar på att söka programmet?

– Var nyfiken och våga ställa frågor.

Vad tyckte du var det bästa med din studietid?

– Jag kanske är lite unik, men jag engagerade mig mycket utanför universitet. Jag var med i ett fotbollslag i Vitå, vilket blev ett starkt minne. Jag fick uppleva mycket av länet och träffa många människor. Många stannar i “Porsöbubblan”, men om man tar sig ut finns det väldigt mycket att se och uppleva. Jag var engagerad där i åtta–nio år och har fortfarande kontakt med folk från klubben.

På vilket sätt har utbildningen förberett dig för arbetslivet?

– Praktiken var otroligt viktig. Jag gjorde min på Vargön, vilket var lite roligt eftersom jag inte ens visste att verksamheten fanns där när jag växte upp i Trollhättan. Praktiken ger en fot in i arbetslivet och gör det lättare när man sedan gör examensarbete. Metallindustrin är dessutom inte så stor – är du positiv och engagerad kommer folk ihåg dig. Många söker sig till exempel till LKAB eller Swerim, men oavsett väg är kontakterna viktiga.

Vad känner du dig mest nyfiken på att utveckla härnäst i din karriär?

– Jag vill arbeta vidare med att minska miljöpåverkan, särskilt kring restmaterial som idag bara läggs på hög. Jag är intresserad av hur dessa kan användas i ett cirkulärt samhälle och hur det kan bli verklighet.

• Civilingenjör hållbar process- och kemiteknik