Våra studenter

”Jag måste spela som om jag inte visste genom att vara i varje stund.”

När Alice Sjöberg Brise gick på förskolan ville hon bli piratprinsessa. Men ganska tidigt byttes piratplanerna ut mot drömmar om teaterscenen – en plats där en och samma person tillåts vara både piratprinsessa, polis och pappa.

”Det är bara bra att göra fel för då lär man sig något nytt”

Redan som barn hade Alice Stenberg en inre drivkraft att uttrycka sig konstnärligt. Länge konkurrerade musiken med skådespeleriet som uttrycksmedel. Men till slut föll hennes val ändå på skådespeleriet.
– Jag är tacksam över att jag kom in just på Teaterhögskolan i Luleå, säger Alice Stenberg.

”Det är en trygg och varm skola som bryr sig om leken, lusten och gruppen”

Frida Bagri har alltid tyckt om att showa och leka. På mellanstadiet gick hon i en teatergrupp en gång i veckan.
– Teatergruppen var en plats där jag fick utveckla min kreativitet, leka och utforska utan pekpinnar. Det var väldigt befriande. Jag kände en tillhörighet där. Det var en plats där jag fick vara mig själv.

”Jag har aldrig jobbat så mycket som nu.”

Fadi Alsuhaili kom till Sverige från Irak som 14-åring och går första året på skådespelarprogrammet. Han vägrar att bli placerad i ett fack på grund av sitt ursprung; skådespeleri är att överskrida gränser, gränsen för det egna jagets och åskådarens begränsande föreställningar. Och där, i gränslandet mellan det svenska och det arabiska, får de texter som Fadi Alsuhaili jobbar med ett nytt liv och nya betydelser.

”Leken är det första vi lär oss”

Leken är livsviktig och en omistlig del av vad det innebär att vara människa. En skådespelares hantverksskicklighet handlar till en del om att, inte bara acceptera lekens oförutsägbarhet, utan om att också bejaka den. Det menar Hampus Anveden som går tredje året på skådespelarprogrammet.