”Det är en trygg och varm skola som bryr sig om leken, lusten och gruppen”
Frida Bagri har alltid tyckt om att showa och leka. På mellanstadiet gick hon i en teatergrupp en gång i veckan.
– Teatergruppen var en plats där jag fick utveckla min kreativitet, leka och utforska utan pekpinnar. Det var väldigt befriande. Jag kände en tillhörighet där. Det var en plats där jag fick vara mig själv.
På gymnasiet, gick hon estetisk inriktning teater hemma i Göteborg och där mognade tanken på att bli skådespelare. Redan då sökte hon in till Teaterhögskolan.
– Jag sökte med ett stycke ur Fröken Julie. Jag hade inte läst pjäsen och skrek mig genom hela provet. Jag gick inte vidare men blev inte särskilt ledsen för det. Jag var mest glad över att jag vågat söka.
Parallellt med att hon gick en förberedande utbildning fortsatte hon att söka till olika teaterhögskolor. Totalt gjorde hon ett tiotal ansökningsprov innan hon slutligen kom in på Teaterhögskolan vid Luleå tekniska universitet. Det var frustrerande men lärorikt.
Vågade släppa kontrollen
– På de tidigare antagningsproven var jag så upptagen av att prestera och ge vad jag trodde att juryn ville ha. Att jag till slut blev antagen tror jag berodde på att jag var lite arg för att ingen skola tog in mig. Det fyllde mig med något slags jävlar anamma som gjorde att jag vågade ta mer plats. Jag vågade släppa lite på kontrollen, ha kul, svettas och strunta i vad juryn skulle tycka och tänka. Det viktiga var att det kändes rätt för mig.
Frida Bagri upplevde att det hjälpte att tänka att hon var där, inte bara för att bli bedömd, men för att själv undersöka huruvida det var en skola som passade henne.
– Jag gillade hur proven var upplagda, att vi fick göra både en improvisation och en monolog. Det kändes som att de verkligen ville få det bästa ur en. Jag hade hört mycket gott om Teaterhögskolan i Luleå, att det är en trygg och varm skola som bryr sig om leken, lusten och gruppen. Jag kan nog inte skapa konst utan att känna trygghet.
Utvecklat ett gemensamt språk
Efter snart tre år på Teaterhögskolan i Luleå kan hon med fog säga att ryktena stämmer; det är en snäll och omtänksam skola. Hon uppskattar att skolan har en bred kursplan som utmanar och utvecklar både gruppen och individen. Hon tycker att hennes klass har varit otroliga på att stötta varandra och trots att teaterkonsten inte har en vedertagen terminologi, har klassen, enligt henne, utvecklat ett gemensamt språk som gör det lättare att arbeta och förstå varandra. Frida Bagri är medveten om att hon kommer att hamna i andra konstellationer i sitt yrkesliv där terminologin är delvis en annan. Samtidigt tror hon att skolan har förberett henne på just detta.
– Det märkte jag under praktiken. Jag förstod och kunde möta mina regissörer på ett sätt jag inte gjort tidigare.
Frida Bagri tycker att utbildningen har stärkt hennes självförtroende och självinsikt.
– Skolan har pushat och peppat en att hitta sitt eget uttryck, sin egen nisch. Idag vet jag bättre vad jag vill göra och kan bidra med. Jag vet vad jag behärskar och vad jag ännu inte kan.
En liten bonus är att Teaterhögskolan ligger just i Luleå.
– Det är så otroligt fint att skolan ligger på vattnet! Jag känner mig så tacksam över att ha fått den här relationen till Luleå och Norrbotten. Det har gett mig erfarenheter som jag annars hade gått miste om. Som den gången jag och min tjej vandrade i Arvidsjaurs lågfjällsområde. Det regnade hela tiden och vi frös, men det var så fint att ha renar som gick bredvid oss. Jag kommer att sakna Luleå, Norrbotten, renarna och norrskenet.
Uppdaterad: