”Jag har aldrig jobbat så mycket som nu.”

Fadi Alsuhaili kom till Sverige från Irak som 14-åring och går första året på skådespelarprogrammet. Han vägrar att bli placerad i ett fack på grund av sitt ursprung; skådespeleri är att överskrida gränser, gränsen för det egna jagets och åskådarens begränsande föreställningar. Och där, i gränslandet mellan det svenska och det arabiska, får de texter som Fadi Alsuhaili jobbar med ett nytt liv och nya betydelser.

När Fadi Alsuhaili skulle söka till gymnasiet hade han bara bott i två år i Sverige. Han kämpade fortfarande med svenskan så betygen var inte de bästa och valmöjligheterna var därmed begränsade.

– Det blev teaterprogrammet mest av en slump. Jag velade mellan skådespelarutbildning och kockutbildning. Jag sökte till teaterlinjen och där var det inte bara betyg som spelade roll, utan även antagningsprovet var viktigt så jag kom in på teaterlinjen.

Innan Fadi Alsuhaili kom in på skådespelarprogrammet vid Luleå tekniska universitet hade han gått fyra olika förberedande utbildningar. Det är med blandade känslor han berättar om de förberedande åren.

Terroriststämplad i rolltillsättningen

– På den första utbildningen fick jag spela en man som slår sin fru. ”Den rollen passar dig bättre än de andra.” sa läraren. En annan gång fick jag en liten roll som soldat i Tjechovs ”Tre systrar”, i stället för någon av de bärande rollerna eftersom jag med mitt svarta hår inte såg ut som jag kunde vara släkting med de andra.

Fadi Alsuhaili understryker att det är hans tolkning av situationen och att lärarna kanske hade helt andra grundvalar för sina beslut. Men att han gång på gång blir erbjuden rollen som terrorist tycker han är svårt att tolka på något annat sätt än det har med hans ursprung att göra.

– Jag har gått precis samma utbildning som mina kollegor. Varför är det alltid jag som blir placerad i ett fack? Jag kan faktiskt gestalta andra roller än den som terrorist. Jag blev deprimerad av att bli särbehandlad på det viset.

Efter sin första eftergymnasiala teaterutbildning jobbade han på lager för att klara uppehället samtidigt som han spelade in kortfilmer med en kompis. Efter tre år som lagerarbetare hade Fadi Alsuhaili samlat ihop tillräckligt med pengar för att kunna fortsätta utbilda sig, först på Sigtuna folkhögskola och sen på Sundgårdens folkhögskola i Helsingborg.

Gjorde teaterturnéer

– Vi var ute på turné och spelade teater för människor där de bor. Sånt ville jag göra mer av. Efter utbildningen ville jag starta en fri teatergrupp, men mina kompisar var inte intresserade så jag sökte nya utbildningar i stället.

Han kom att hamna på Fridhems folkhögskola i Skåne.

– Det var en jättefin skola med fantastiska lärare och bra sammanhållning! Där utvecklades jag jättemycket, både som skådespelare och människa.

– Till slut kom han, 28 år gammal, in på Teaterhögskolan vid Luleå tekniska universitet.

– Jag har aldrig jobbat så mycket som nu. Jag är på skolan från åtta på morgonen till åtta på kvällen.

Han börjar varje dag med röstuppvärmningar. Vid sidan av de ordinarie lektionerna läser han mycket, för att bli bättre på rikssvenska men också för att det är kul. Under det första halvåret på Teaterhögskolan känner Fadi Alsuhaili att han har blivit mycket bättre på rytm. Tack vare danslektionerna, som ingår i teaterutbildningen, har han blivit bättre på att känna pulsen i musik.

Sökte med dikt av Dan Andersson

Han läser gärna poesi och skriver även egna dikter. I antagningsprovet till Teaterhögskolan ingick Dan Anderssons dikt ”Kroginteriör”. När Fadi Alsuhaili tränade på den flöt bilder från barndomens Bagdad samman med Dan Anderssons text.

– Först läste jag texten på svenska, sen tänkte jag på den på arabiska. Det gav mig nya perspektiv och tankar.

Han har över två år kvar på Teaterhögskolan. Hur framtiden ska te sig när han är klar har han inte hunnit fundera på, men en sak vet han:

– Jag vill åstadkomma förändring med skådespeleriet, men jag vet inte exakt vad jag vill förändra och hur.

• Skådespelarprogrammet