
”Leken är det första vi lär oss”
Leken är livsviktig och en omistlig del av vad det innebär att vara människa. En skådespelares hantverksskicklighet handlar till en del om att, inte bara acceptera lekens oförutsägbarhet, utan om att också bejaka den. Det menar Hampus Anveden som går tredje året på skådespelarprogrammet.
– Leken är helt central för min del. Vi får inte glömma bort leken. Människan har alltid lekt, vi har lekt sen vi var små. Ibland upplever jag att vi glömmer bort den. Att med vår fantasi och lek skapa en gemensam värld är otroligt roligt.
Hampus Anveden tycker inte att det är någon större skillnad mellan barns lek och det som skådespelare gör på en scen.
– Den stora och uppenbara skillnaden är väl egentligen att vi som skådespelare lär oss ett hantverk. För mig är skådespeleri är ett ständigt sökande. Det handlar till stor del om att stå ut med tanken på att inte veta. Men också hur roligt det är att inte veta. Att stå ut med det okontrollerbara. Ju mer kunskap man får desto tryggare blir man i sin okunskap.
Svårt att mäta
Den kunskap som en skådespelare tillägnar sig är sällan mätbar och kan vara svår att uttrycka i ord.
– Vår samtid är så präglad av att allt ska vara mätbart. Men det som händer på en scen mellan skådespelare och publik är ett klurigt fenomen, inte alltid helt mätbart. Det är ett skapande som är i rörelse. Det är därför som det ibland kan vara svårt att sätta ord på den kunskap som vi förvärvar. Skådespelare och regissörer skapar ofta sina egna ord, sätt och metoder för att förhålla sig konkreta till det vi gör. Om vi jämför med musiker, så har de ett mycket tydligare universellt språk.
Visst finns det konkreta tekniker och metoder som en skådespelare kan tillägna sig. På Teaterhögskolan jobbar de bland annat med övningar som går ut på att träna på hur kroppen och rösten intar rummet, en daglig träning av sitt instrument.
– Det är viktigt att få en god kännedom om sin kropp och sin röst, men skådespelaryrket kräver mer än bara teknisk självkännedom. Det är också något väldigt musikaliskt över det arbetet som vi gör. Det handlar om att bottna i sig själv, att ompröva sig själv, att få god kännedom om sitt instrument som både är sinnligt och kroppsligt. Men också att få kännedom om sin egen kreativitet. Hur vet jag att jag arbetar kreativt och hur gör jag för att bli kreativ?
Viktigt att våga
Hampus Anveden samlar på citat. Ett favoritcitat är ”Att våga är att förlora fotfästet för en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv (Sören Kirkegaard), ett måtto som han försöker att följa som skådespelare.
– Skådespeleri handlar om att våga. Att våga pröva, falla, pröva, falla, pröva igen, falla igen, ompröva sig själv och hela sitt universum. Men att ständigt göra det med en nyfikenhet och lätthet. Vilket kan vara klurigt. För mig är det inte främst ett intellektuellt yrke utan handlar framför allt om praktiskt kunnande. Det är en ständig process som aldrig når sin slutpunkt.
Men det är inte alltid självklart att våga. I sådana stunder brukar Hampus Anveden, som ha ett stort sportintresse, tänka på Carolina Klüft.
– Hon brukar säga att man måste skilja på sin person och prestation. Jag tycker hon alltid varit inspirerande i sitt sätt att förhålla sig till sin idrott. Det är inte särskilt långt mellan det som vi gör och det som en idrottare gör. Att öva upp sin förmåga att skilja på sitt arbete, eller sin prestation om du så vill, och vem du är. Eftersom vi ofta blir bedömda på olika sätt, ser jag det som en viktig del i vårt arbete.
Fotboll och skådespeleri
Han har hämtat inspiration från idrotten även i andra avseenden. Själv har han spelat mycket fotboll och tycker att det finns likheter mellan lagsport och skådespeleri.
– Både skådespeleri och fotboll bygger på tillit. Lagsport bygger på gemensamma överenskommelser och ramar. I båda fallen tränar man på olika situationer. I fotboll nöter man inläggssituationer och anfallsspel, och när det sen är match då ska allt sitta där. Det är samma sak på en scen. Vårt arbete handlar om att förbereda oss för att sen kunna släppa allt.
En annan likhet mellan idrott och skådespeleri är att båda behöver regler. Utan något att förhålla sig till – ett versmått, ett scenrum, en karaktär – blir det svårt att vara kreativ.
– Det är ramarna som ger dig frihet.
Snart är de tre åren på Teaterhögskolan i Luleå till ända. Hampus Anveden tycker att skolan har gett en bra grund att stå på i den fortsatta karriären som skådespelare.
– Det är en trygg plats som ger stort utrymme för lust och kreativitet, där det uppmuntras att pröva sig fram. Att våga pröva och falla. Det finns alltid någon som tar emot dig. Teaterhögskolan är under samma tak som Norrbottensteatern. Det ger ovärderliga möjligheter till utbyten. Luleå är en mysig stad och skolan ligger fint vid vattnet. På vintern är vi nog ganska ensamma om att kunna åka skridskor direkt till skolan.
Uppdaterad: