
”Ibland känner jag att jag skulle vilja gå om utbildningen”
Den 12 november, i samband med att hon tog emot sin utmärkelse som en av årets alumner, gjorde Amanda Jansson ett besök på Teaterhögskolan vid Luleå tekniska universitet där hon samtalade med skådespelarstudenterna.
– För mig som inte kommer från en teaterbakgrund var Teaterhögskolan jätteviktig, säger Amanda Jansson.
Tack vare Teaterhögskolan kunde hon etablera kontakter i teatervärlden som ledde henne vidare i hennes skådespelarkarriär. Bara att få en sida i artistkatalogen var ett stort steg i rätt riktning.
– Jag identifierar mig starkt med att jag inte kommer från en kulturell bakgrund. Jag kände mig underlägsen när jag skulle prata med folk som rör sig i kulturkretsar. Tidigare trodde jag att det handlade om mig som person. Men med tiden har jag insett att jag har gjort en klassresa in i teatervärlden. Jag är en annan person än den jag var när jag började med teater på gymnasiet. Kanske har jag kunnat vända min bakgrund till en styrka i stället för nåt jag hade fått för mig var en svaghet.
Nära till Norrbottensteatern
Amanda Jansson minns tiden på Teaterhögskolan med värme. Det var där hon lärde sig verktygen som en skådespelare behöver och att jobba i grupp. Hon lyfter särskilt fram närheten till Norrbottensteatern som håller till i samma byggnad och närheten mellan studenterna.
– Det är speciellt att plugga skådespeleri i Luleå. Vi ligger långt från branschen och det är på både gott och ont. Det sociala livet kretsade mycket kring Teaterhögskolan. Vi är en konstnärlig utbildning vid ett tekniskt universitet. Det är lite annorlunda. Jag hoppas att universitetet är stolt över sin Teaterhögskola.
Ibland känner hon att hon skulle vilja gå om utbildningen.
– Jag hade sån prestationsångest hela tiden. Jag önskar att jag hade gjort saker annorlunda, att jag hade varit snällare mot mig själv.
Viktigt att Sara pratar umedialekt
Hon är kanske mest känd för rollen som Sara, polisen i Svt-serien ”Tunna blå linjen”. Vid rollbesättningen efterfrågades det att Sara skulle prata norrländska, men det specificerades inte vilken norrländsk dialekt det skulle vara. Eftersom Sara är från Umeå tyckte Amanda Jansson att det var viktigt och roligt att få sätta sig in i hur man pratar just där. Hon förberedde sig genom att prata med en student vid Uppsala universitet som är från Umeå och genom att gå till en röst- och dialektcoach.
– Jag tycker att det ska höras att Sara är från just Umeå. För mig känns det som en liten present att få jobba med en dialekt eftersom det direkt ger något till karaktären. Det känns roligt att jag har fått så mycket positiv respons för min dialekt från Umeborna själva.
Amanda Jansson är visserligen konfirmerad men inte troende. Det var därför lärorikt att utforska Saras religiösa liv.
– Jag pratade med en kompis som är präst, en troende polis och läste Polisbibeln, en bok där poliser berättar om situationer då de känt ett behov att vända sig till Gud för stöd.
Under inspelningarna fanns alltid en poliskonsult med som de kunde rådfråga om hur en riktigt polis skulle ha sagt och agerat i samma situation. Amanda Jansson understryker, att även om serien har en dokumentär stil och bygger på grundlig research om polisarbete, så fanns de tillfällen där dramaturgin fick gå före verkligheten.
Så vad vill hon göra i framtiden? Vilka drömmar har hon?
– Tidigare var min stora dröm att komma in på Teaterhögskolan. Nu har jag bockat av det. Nästa dröm var att faktiskt få jobba med skådespeleri. Nu gör jag det. Jag har i alla fall inga drömmar om Hollywood. Nu handlar mina drömmar bara om att få fortsätta göra det jag gör i intressanta och spännande sammanhang. Om det är i Sverige eller någon annanstans får framtiden utvisa.
Samtalet leddes av regissören och skådespelaren Rasmus Lindberg som också är lärare på skådespelarprogrammet. Efter samtalet åt Amanda Jansson lunch med skådespelarstudenterna och satt med på repetitionen av deras musikal som sätts upp på Norrbottensteatern.
Uppdaterad: