
25 september 2019
Hur ger gruvan värde även efter brytningen?
För andra året i rad anordnade Luleå tekniska universitet ett seminarium i samarbete med Svemin, LKAB, Boliden, SIP STRIM och andra företag på temat hur gruvområden ska kunna användas på ett nytt affärsmässigt sätt den dag gruvbrytningen upphör. Intresset för seminariet var stort.
– Vi har haft mycket fokus i Sverige på hur gruvområden ska återställas ur miljöhänseende, den dag gruvbrytning upphör. Det gäller inte minst hur deponier ska täckas för att inte utgöra ett miljöproblem. Men vi vill väcka intresset för frågan hur gruvområdet kan användas affärsmässigt på ett nytt sätt, när gruvbrytningen upphör, det vill säga det handlar om gruvbolagens sociala ansvar, ett ansvar man tar i flera andra europeiska länder, säger Sven Knutsson, professor emeritus i geoteknik vid Luleå tekniska universitet.
Innan gruvbrytningen planera för gruvnedläggning
Förr eller senare upphör brytningen i en gruva. I Sverige finns otaliga inaktiva, mer eller mindre gamla gruvor på mark som inte används för något nytt ändamål, sedan den dagen gruvbolaget upphörde att bryta mineral och metaller i gruvan. Det innebär inte bara att ett markområde förblir obrukbart när gruvan lägger ner, utan även att människor i en bygd eller ett samhälle förlorar sin inkomst, och i vissa fall sin kulturella och sociala identitet. Den kan ofta vara starkt kopplad till gruvbrytningen. Ett samhälle är ibland ett med gruvbrytningen. Man vaknar, äter och sover med gruvan. Gruvbolagen borde, enligt Sven Knutsson planera för ”eftergruvan” redan innan brytningen påbörjas. Om detta handlade seminariet i Luleå.
– Om man vet i förväg vad man vill använda marken till, den dagen gruvbrytningen upphör, då kan man till exempel planera för hur och var man placerar överskottsmaterialet. För när gruvan läggs ner, och pengarna är slut, blir det svårare att flytta om fyrkantiga deponier till kullar för till exempel ett parkområde, säger Sven Knutsson.
Samhället bör ges rimlig chans till försörjning
Aitik, strax söder om Gällivare i Norrbotten, är Sveriges största koppardagbrott.
– Vad ska bli av det området i framtiden? Ska man så in gräs där? Ska det bli ett renbetesområde? Det är frågor som man bör diskutera. Visionen om vad som ska ske med en plats den dagen man slutar bryta i gruvan, bör finnas med redan från början. Om man kan presentera denna vision redan från början, kan det göra att motståndet mot gruvbrytningen minskar i en bygd. Annars finns risken att bilden lever kvar av att gruvbolagen bara roffar åt sig berggrunden i hembygden, för att sedan försvinna utan att värna om samhället som blir kvar, säger Sven Knutsson.
När ett bolag söker tillstånd om gruvbrytning i dag, ska det anges till miljödomstolen vad bolaget avser göra med marken den dagen gruvbrytningen upphör, men enligt Sven Knutsson behövs det idag inte så utförliga beskrivningar, annat än när det gäller miljöaspekten.
– Men gruvindustrin borde ta ansvar för att människor som försörjt sig på gruvnäringen, rimligen ska kunna ha en chans att överleva när gruvan läggs ner, säger Sven Knutsson.
Intressanta exempel från andra länder
Vid seminariet medverkade bland andra Peter Stanley, Natural Resources Wales, som talade om hur Wales skapar en bransch inom äventyrsturism genom återanvändning av övergivna gruvor och Steven Pearce, Mine Environmental Managemnet, Ltd, UK om progressiva rehabiliteringsstrategier för att stödja hållbar gruvavveckling, och gav exempel på fallstudier av planering och praktiskt genomförande.