Flera brister i samordnad vårdplanering

Äldre personer och närstående som deltar i samordnad vårdplanering vet inte alltid varför den äger rum. – De deltar inte på lika villkor som personalen, säger Ingela Jobe, vars doktorsavhandling visar på brister i den samordnade vårdplaneringen mellan kommuner och regioner.

En äldre kvinna som hade skrivits ut från sjukhuset lämnades utanför under den samordnade vårdplaneringen. Det är ett exempel ur Ingela Jobes doktorsavhandling A chain is only as strong as its weakest link–  Collaborative care planning as a person-centred practice.
– Det är personen som ska vara i centrum. Jag såg i mina studier att det finns mycket att förbättra i arbetet med den samordnade vårdplaneringen, säger hon.

I avhandlingen har Ingela Jobe utforskat om den samordnade vårdplaneringsprocessen för personer över 65 år är personcentrerad eller inte.

Syftet med samordnad individuell vårdplanering är att det inte ska bli ett glapp mellan sjukhusvård och den fortsatta vården och rehabiliteringen i hemmet, som kommunen ansvarar för.
Samordnad individuell plan, SIP, är reglerad i lagen. Personal från hälsocentral och kommun, samt eventuellt närstående träffas i hemmet hos personen det gäller, efter utskrivning från sjukhuset. Arbetet ska vara personcentrerat, det vill säga utgå från personens behov och resurser. Men det är svårt att uppnå, visar Ingela Jobes avhandling

Kvinnan lämnades kvar

I sina studier har hon gjort intervjuer med äldre personer som skrivits ut från sjukhuset, deras närstående och personal från hälso-och sjukvården och kommunen. Hon har också observerat samordnade vårdplaneringsmöten och studerat de dokumenterade samordnade planerna som underlag för fyra vetenskapliga artiklar. Ingela Jobe lyfter fram exemplet med den äldre kvinnan som lämnades kvar i fåtöljen. Hennes dotter deltog också, förutom personal från hälso- och sjukvården samt kommunen. Före och efter mötet intervjuade Ingela Jobe kvinnan och hennes dotter, mötet spelades in och den icke verbala kommunikationen observerades och antecknades. Efter mötet intervjuades dessutom den personal som deltog.

– När samtalet skulle börja satte sig alla runt bordet, men de tog inte med den äldre kvinnan. Hon fick sitta kvar i en fåtölj vid fönstret. Men personen ska ju vara delaktig i planeringen, bara det är möjligt.

Ingen plan dokumenterades i det här fallet.

– Den dokumenterade planen ska finnas tillgänglig via 1177, men det visade sig att ingen av de äldre personerna som ingick i studierna hade tillgång till dator eller bank-id och ingen av dem hade fått planen skickad till sig, konstaterar Ingela Jobe.

Brister i dokumentationen

När hon i en annan studie analyserade 60 samordnade vårdplaner visade det sig att det även där fanns brister i dokumentationen.

– Kvalitén var inte bra. Det saknades viktiga delar. Det verkar råda en förvirring om hur de olika delarna i planen ska dokumenteras och det verkar också vara svårt att skilja på mål, delmål och aktiviteter.
Undersökningen visade även att det var bara i en tredjedel av vårdplanerna som det gick att hitta spår av personcentrering.

–  Det kan bero på att vårdplaneringsmötet inte är personcentrerat eller att personalen inte tänker på det när de dokumenterar planen.  

Den samordnade vårdplanen är personens plan. Den ska innehålla mål som kan följas upp och det ska framgå vem som är ansvarig för vad. Personalen ska utgå från personen, det gäller att lyssna på vad hon eller han vill och behöver, menar Ingela Jobe.

– Sedan ska man diskutera tillsammans, hur kan vi hjälpas åt för att vi ska kunna uppnå den här personens mål? Det är viktigt att alla perspektiv kommer fram. Men så gick det inte till. Det fanns en maktojämlikhet mellan personen och de närstående gentemot personalen, men också mellan de olika yrkesgrupperna.

Ingen etablerad definition

Ingela Jobe menar att en svårighet är att det inte finns någon etablerad definition av vad personcentrering är.

– Alla jag har intervjuat säger att de jobbar personcentrerat. Men de hade olika uppfattningar om vad det innebar och hur den samordnade vårdplaneringen skulle genomföras.

Det är en komplex process och för att den ska bli personcentrerad behövs ett annat fokus än det som visade sig i studierna, menar Ingela Jobe.

– Det etiska förhållningssättet, den äldre personens och närståendes perspektiv måste ges samma betydelse och vikt som det medicinska och det sociala perspektivet för att alla länkar i kedjan ska hålla samman, säger hon.

• Avhandlingen A chain is only as strong as its weakest link Pdf, 104 MB, öppnas i nytt fönster.
• Inglea Jobe om personcentrerad vård i Omvårdnadspodden Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
• Dagens medicin: Stora brister i sip – ses som ett extra moment av vården Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.