Civilsamhället en viktig aktör för långtidsarbetslösa

Det finns en kunskapslucka gällande civilsamhällets roll i att integrera människor som står långt från arbetsmarknaden. Det menar forskare i en ny forskningsrapport. – Civilsamhällets organisationer kan hjälpa människor i målgruppen genom sin goda inblick i deras livssituation, säger Malin Lindberg, professor i genus och teknik och en av forskarna bakom rapporten,

Många i Sverige står långt ifrån arbetsmarknaden. Det kan bero på olika missgynnande faktorer, till exempel bristande språkkunskaper, olika former av funktionsnedsättningar, hälsoproblem och sociala problem. Att vara långtidsarbetslös är i sig ett socialt problem som kan påverka den enskildas möjligheter att integreras i samhället och hela samhällsekonomin negativt. Många av civilsamhällets organisationer har en tradition av att jobba med utsatta grupper och kan därför bidra till att integrera dessa grupper på arbetsmarknaden.

– Våra slutsatser baseras på en bred studie av alla möjliga sorters organisationer i civilsamhället, från idrottsföreningar, studieförbund och trossamfund till folkhögskolor och sociala företag. Något liknande har såvitt vi vet aldrig gjorts i Sverige förut, säger Malin Lindberg.

Sammanlagt 75 organisationer analyserade

Forskargruppen har analyserat webbsidor och annat informationsmaterial från sammanlagt 75 olika organisationer. Vilka vänder sig organisationerna till, vad har de för perspektiv på arbetsmarknaden och hur jobbar de med arbetslivsinkludering? är exempel på frågor som har ställts till materialet. Urvalet är baserat på organisationernas ambitioner till innovation och inkludering.

Av de 75 organisationerna har forskarna valt ut 9 organisationer vars representanter intervjuats om sina verksamheter och vilket utrymme det finns för innovativitet för arbetsmarknadspolitiska insatser riktade mot personer som står långt från arbetsmarknaden, med tanke på att området är relativt hårt reglerat i Sverige.  

– Civilsamhällets organisationer jobbar efter en lite annan logik än vad som vanligen präglar arbetsmarknadspolitiska insatser. Till exempel kan de erbjuda en bred palett av åtgärder, med allt från praktik och arbetsträning till frivilligarbete och fritidsaktiviteter.  

Ett steg mot fördjupad förståelse

Forskarna konstaterar att det inte finns någon egentlig överblick av hur civilsamhället jobbar med arbetsmarknadsfrågor, men att rapporten kan vara ett första steg för en fördjupad förståelse och ett underlag för arbetsförmedling, kommun och andra offentliga aktörer när de anlitar externa utförare av arbetslivsinkluderande insatser.

– I dag utgör civilsamhällets organisationer endast två till tre procent av den totala upphandlingen av välfärdstjänster i Sverige. På senare tid har det utvecklats nya samarbetsformer såsom idéburet offentligt partnerskap (IOP), vilket är ett mellanting mellan upphandling och bidrag. Vi tror att dessa samarbetsformer på sikt kan vara ett bra komplement.

Malin Lindberg och hennes kollegor menar att civilsamhället kan bidra på ett sätt som andra aktörer på arbetsmarknaden inte kan. Redan genom att vara aktiv i en förening har den enskilda tagit ett steg närmare arbete och sysselsättning.

Ingen quickfix

– Att inkludera utsatta på arbetsmarknaden är ingen quickfix. Civlisamhället kan i många fall erbjuda en kedja av arbetsinsatser som tar en människa närmare arbetsmarknaden. Flera organisationer tar hela en människas livssituation i beaktande. Det kan handla om gemenskap, att få vardagsrutiner och språkträning.

Rapporten är framtagen i ett Forte-finansierat forskningsprojekt som genomförts 2019-2022 i samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Uppsala universitet, Marie Cederschiöld högskola, Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, samt Ideell Arena.