Förintelsens minnesdag – så att vi aldrig glömmer

Fredagen 27 januari är internationella minnesdagen för Förintelsen. På Luleå tekniska universitet hölls ett arrangemang för att uppmärksamma dagen för samtliga universitetsorter Luleå, Piteå, Kiruna och Skellefteå. Programmet var till för reflektion, eftertanke och framför allt för att högtidlighålla minnet av Förintelsens offer, och för att hedra dem som stod emot.

– I dag har vi samlats här för att hedra och minnas Förintelsens offer. Ett förfärligt folkmord och brott mot mänskliga rättigheter, som vi aldrig kommer att glömma. Nu fortsätter vi att arbeta för människors lika värde, respekt och tolerans och att bejaka allas våra olikheter, sade Jennie Hägg, chef för område student på Luleå tekniska universitet.

Internationell minnesdag

Minnesdagen för Förintelsens offer baseras på det datum då förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades,1945.  På engelska heter det Holocaust, som betyder brännoffer. På hebreiska heter det Shoah, som betyder katastrof. Förutom judar blev romer och polacker också utsatta för folkmord och tusentals funktionsnedsatta, homosexuella och politiskt oliktänkande förföljdes och dödades.

Högläsning ur bok av Hédi Fried

Vad minns du från ankomsten till Auschwitz? Det var en av de frågor som Hédi Fried fick under åren när hon besökt skolor och föreläste om sina erfarenheter som överlevare från Förintelsen, den frågan finns också med i hennes bok Frågor jag fått om förintelsen. Gunilla Röör, chef vid Norrbottensteatern, högläste valda delar ur boken i samband med Luleå tekniska universitets minnesstund för Förintelsen, och bokens ord hjälper oss att inte glömma. Hédi Fried berättar i boken om hur hon anlände tillsammans med sin familj till förintelselägret Auschwitz den 17-18 maj 1944. Hur de förts dit packade i boskapsvagnar och hur familjer i den mörka natten, under starka strålkastarljus brutalt skiljs åt för att aldrig mer träffas. Denna första kväll hamnade Hédi Fried framför Josef Mengele, även kallad dödsängeln i Auschwitz, som bedrev nazistiska pseudovetenskapliga, plågsamma experiment på människor i lägret. Han skickade Hédi Frieds mamma till höger, för att avrättas samma kväll. Hédi Fried själv och hennes syster beordrades till vänster av Mengele. De överlevde, tack var slumpen, och på ett minimum av mat: ”Kalorierna räckte för att inte dö, men det var för lite för att överleva”. Gunilla Röör läste ur boken om hur Hédi Fried efter tiden i läger hoppats att livet på något sätt skulle bli sig likt igen, men det blev det aldrig, Hon kom att utbilda sig till psykolog och vid sidan av arbetet under sitt liv, vittnade hon om sina upplevelser i koncentrationsläger och arbetade mot rasism. Numera får vi ta del av hennes viktiga berättelser via hennes skrivna böcker.

Vikten av ständig dialog

Stefan Olofsson från universitetskyrkan talade om respekt och religion och vikten av en dialog, för att inte de mekanismer som startade förintelsen återigen ska kunna växa sig starka. Musikstudenterna Elias Sarkkinen och Lovisa Holten bjöd på stämningsfull musik och arrangemanget avslutades med ljuständning av sju ljus som symboliserade den judiska sjuarmade ljusstaken Menora.