Politiskt möjligt att avskaffa subventioner av fossila bränslen

Attityden i utvecklingsländer till att avskaffa subventioner av fossila bränslen skiljer sig inte nämnvärt från attityden till koldioxidskatter. Människor blir mer positiva till ett avskaffande om politikerna informerar om vad pengarna ska användas till i stället. Det visar en studie av fem utvecklingsländer som har publicerats i den välrenommerade forskningstidskriften Nature Climate Change.

Många länder, särskilt utvecklingsländer, subventionerar konsumtion av fossila bränslen – både för industrin och för privatpersoner. Så länge subventionerna finns kvar kommer det vara meningslöst att införa koldioxidskatter – en åtgärd som har visat sig vara effektiv för att minska koldioxidutsläppen.

Dessutom är subventionerna kostsamma; de skattemedel som används för att understödja konsumtion av fossila bränslen skulle kunna gå till mer trängande behov. Enligt en rapport från OECD och Internationella energirådet (IEA) la 51 av världens länder år 2021 sammanlagt 67,2 miljarder dollar i subventioner av fossila bränslen. Det var en fördubbling jämfört med föregående år och tre gånger som mycket som skulle behövas för att utplåna den extrema fattigdomen.

Goda skäl att avskaffa subventioner

Det finns alltså goda skäl för världens fattiga länder att avskaffa subventioneringen av fossila bränslen och införa koldioxidskatter. Men en förutsättning för att det ska vara politiskt genomförbart är att åtgärderna uppfattas som legitima hos landets väljare. 

– Det finns ganska mycket forskning på attityden till koldioxidskatter, men väldigt lite på attityder till subventioner av konsumtion av fossila bränslen. Vår studie är en av de första, säger Simon Matti, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och en av artikelförfattarna.

Forskarna har studerat fem utvecklingsländer med omfattande subventioner av privatkonsumtion av fossila bränslen: Ecuador, Egypten, Indien, Indonesien och Mexiko. I varje land fick 2000 slumpvist utvalda personer svara på frågor om attityder till ett avskaffande av subventioner och till införandet av en koldioxidskatt.

Små attitydsskillnader

– Till vår förvåning var det inga större skillnader i attityden till subventioner respektive koldioxidskatt. En vanlig inställning brukar annars vara att man vet vad man har, och det vill man gärna behålla, medan det är svårare att uppskatta effekterna av något nytt, säger Simon Matti.

Ett mindre överraskande resultat var att attityden blev mer positiv till både en koldioxidskatt och ett avskaffande av subventioner när det specificerades vad pengarna i stället skulle gå till. I studien fick respondenterna information om ett av fyra alternativa användningsområden: reducering av inkomstskatten, den allmänna välfärden, bistånd till fattiga och anpassningsåtgärder till följd av förändrat klimat. Starkast positiv effekt på attityden gav satsningar på den allmänna välfärden och anpassningar till klimateffekter. Särskilt den senare hade en markant positiv effekt i Mexiko. 

Vår studie har ger ingen förklaring till varför Mexiko sticker ut i det här avseendet. Men det skulle kunna vara så att Mexiko har ett större behov av klimatanpassning än de andra länderna samt att de har kommit en bit längre i att anpassa samhället till ett varmare klimat vilket gör att respondenterna i Mexiko tydligare ser nyttan av åtgärden.

Litet urval

Simon Matti understryker att endast fem länder ingår i studien och att attityder till politiska åtgärder är starkt beroende av det enskilda landets politiska kontext och kultur, exempelvis graden av tillit till staten. Det är därför svårt att dra några generella slutsatser enbart på grundval av studien.

– Men om man lägger vår studie bredvid andra studier som visar att människor har en mer positiv attityd till olika styrmedel om det finns en plan för hur pengarna ska användas så pekar våra resultat på att det skulle vara fullt möjligt att avskaffa subventioner av fossila bränslen, särskilt om pengarna som frigörs öronmärks till andra satsningar.

Forskarna bakom studien är Simon Matti (Luleå tekniska universitet), Niklas Harring, Erik Jönsson, Sverker C. Jagers (samtliga vid Göteborgs universitet) och Gabriela Mundaca (University of Delaware).

• Läs artikeln i Nature Climate Change Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.