
Monica Grape. Foto: Lars Andersson
31 januari 2024
Så kan förskollärare öka kompetens för digital undervisning
Genom lek kan barn utforska den digitala verklighet som de lever i. Förskollärare behöver kompetensutveckling för att kunna ta till vara och skapa tillfällen som ger barnen möjligheter att utveckla digital kompetens i undervisningen. En ny avhandling i pedagogik vid Luleå tekniska universitet visar hur förskollärares kompetensutvecklingsprocess, genom ett aktionsforskningsprojekt, kan utformas. Avhandlingen visar även på vilket handlingsutrymme som finns och som påverkar förskollärares möjlighet att agera.
– Digitaliseringen är ett faktum. Den innebär både faror och möjligheter. Vi måste hjälpa barn att hantera den värld de lever i och värna om deras delaktighet och inflytande, säger avhandlingens författare Monica Grape.
Leken har en lång tradition av att vara en central del av förskolan för barns lärande och utveckling. Som en följd av samhällets digitalisering har också kravet på att barn i förskolan ska ges förutsättningar att utveckla ”adekvat digital kompetens” införts i utbildningsuppdraget. Det är förskollärarens ansvar att forma undervisningen på ett sådant sätt att barnen får möjlighet att utvecklas och lära i enlighet med det som framhålls i läroplanen.
– I den allmänna debatten uttrycks ibland farhågor om att digitaliseringen riskerar att förstöra barns lek. I min avhandling visar jag att digitalisering och lek tvärtom kan samspela med varandra. Leken var i denna studie aldrig i fara.
Digitalisering mer än skärmtid
Lek och digitalisering i förskolan handlar om betydligt mer än det som ofta benämns skärmtid. Barn förhåller sig till den digitala verkligheten i sina spontana lekar, som till exempel genom att bygga datorer när de leker i sandlådan. Här kan förskolläraren vara följsam i sin undervisning genom att exempelvis föra in olika datorrelaterade begrepp och tillsammans med barnen utforska hur en dator fungerar och används i samhället. Det kan även handla om att förskollärare tillsammans med barnen undersöker skillnaden mellan sant och falskt genom att göra digitala bildmanipulationer. Ett tredje exempel är att barnen utforskar programmering analogt genom att leka programmerare och robot där ”programmeraren” ger ”roboten” instruktioner om vad hen ska göra.
Avhandlingen utgår från ett aktionsforskningsprojekt som pågått under 15 månader. Förskollärarnas syfte med aktionsforskningsprojektet var att utveckla digitalisering och lek i undervisningen och därigenom utforska ett mer samspelande förhållningssätt mellan dessa två områden. Aktionsforskning handlar om att ställa frågor till den egna praktiken, genomföra undervisningstillfällen (aktioner), systematiskt dokumentera och reflektera över det som sker för fortsatta utvecklingsprocesser.
– Aktionsforskning handlar om ett processinriktat arbetssätt som utgår från den egna praktiken. Det sker i små steg som hela tiden utvärderas, att man prövar och prövar igen vilket också är avhandlingens undertitel, förklarar Monica Grape.
Nyttjade begränsade resurser
Avhandlingen syftar även till att studera förskollärarnas handlingsutrymme (agens) i en kompetensutvecklingsprocess. Handlingsutrymmet påverkas av många olika faktorer som till exempel förskollärarens kompetens, tillgängliga resurser, tid, styrdokumentens krav och omvärldens förväntningar.
– Förskollärarna var duktiga på att nyttja de begränsade resurser som fanns i verksamheten men de var mindre benägna att försöka påverka de externa faktorer som sätter ramarna för deras handlingsutrymme. Avhandlingen visar att tid, struktur och stöd är viktiga faktorer för kompetensutvecklingsinsatsers möjlighet att påverka både det professionella lärandet och undervisningens kvalité, säger avhandlingens författare Monica Grape.
Kontakt
Monica Grape
- Universitetslektor
- 0920-491085
- monica.grape@ltu.se
- Monica Grape