Scenisk framställning

Scenkonst kan, som namnet antyder, betyda något som är konstnärligt och som sker på en scen. Scenisk framställning är utbildningsämnet där studier inom scenkonst bedrivs i ett vidare begrepp. Scenen är inte bara den fysiska scen som vi kanske ser framför oss när vi hör ordet eller tänker på begreppet. Scenen är inom ämnet även den konst som bedrivs i mer abstrakta eller digitala miljöer samt även den konst som tar form i fysiska miljöer som inte i första hand är ämnat för scenisk verksamhet. Det förstnämnda får sin form inom det vi kallar audiovisuell gestaltning och det senare kan bland annat kallas platsspecifik scenkonst.
Utbildningsämnet scenisk framställning är huvudområde vid skådespelarprogrammet på Teaterhögskolan vid Luleå tekniska universitet. Inom ämnet studeras praktik och teori i konstnärliga gestaltningsarbeten. Där används kropp, rörelse, röst och tal, sång samt rum för att levandegöra idéer. Scenkonsten är under ständig utveckling och inveckling. En scenkonstnärs verksamhetsområde är idag bredare och mer komplext än för bara tio år sedan. Av den anledningen finns det fog att beskriva utbildningsämnet scenisk framställning som ett ämne där begränsningar för vad scenisk framställning och skådespelarkonst är utmanas och omförhandlas. Bredden inom ämnet blir kanske tydligare om vi sneglar på det engelska begreppet för scenkonst,”Performing Arts”.
Scenisk framställning är nytt som utbildningsämne vid Luleå tekniska universitet men utbildningen för skådespelare, där scenisk framställning alltså är huvudämne, har en tjugoåring historia vid vårt universitet och en flertusenårig historia som konstform. I scenisk framställning smälter konstnärens förmåga till gestaltande och berättade ihop till ett intellektuellt hantverk. Det konstnärliga arbetet är i sig ett forskande och undersökande, att ständigt utmana diskursernas begränsningar i tid och rum.