Spridning och toxicitet av PAH från tjärasfaltsvägar

Fram till början av 70-talet byggdes vägar mestadels med stenkolstjära som bindemedel, så kallad tjärasfalt. Denna asfalt ligger kvar under slitlagret i många vägar runtom landet och innehåller stora mängder PAH som är miljöfarligt och cancerframkallande.

Frågan är hur tjärasfalt bör hanteras vid underhåll av dessa gamla vägar. Den kan antingen återanvändas på plats i vägarna, eller deponeras. Dessa alternativ behöver vägas mot varandra.

Deponering medför nyproduktion och transport av stora mängder asfalt och därmed välkända, omfattande kostnader både ekonomiskt och för miljön. Däremot är miljöriskerna förknippade med återanvändning relativt okända. Syftet med det här projektet är att skapa underlag för miljöriskbedömning av återanvändning av tjärasfalt på plats vid vägunderhåll.

I en första studie har vi undersökt biotillgängligheten av PAH:er från partikulär tjärasfalt i jord som funktion av mullhalt. Nu arbetar vi med att ta testa en modell baserad på våra tidigare resultat i vilken de biotillgängliga halterna PAH viktas beroende på deras toxicitet. Preliminära resultat finns publicerade i ett mastersarbete av Luca Formiente. Masteruppsatsen och en alfaversion av ett excelverktyg med vilket toxicitetsmodellen kan tillämpas på av tjärasfalt förorenad jord finns länkade nedan.

Aquatic ecotoxicity of Polycyclic Aromatic Hydrocarbons (PAHs) from tar asphalt roads - a masters thesis Pdf, 3.2 MB.